Den permanenta utställningen

Jag har alltid tyckt mycket om Moderna Muséet och placeringen där ute på Skeppsholmen. Många fina minnen kommer fram redan på bron som förbinder Blasieholmen med Skeppsholmen. Mitt första besök var på tidigt 70-tal och tack vare ett initiativ från självaste Pontus Hultén, mannen som satte muséet på den internationella konstkartan under 60-talet genom ett antal banbrytande utställningar. Pontus dotter Klara och jag är jämngamla och gick mellanstadiet tillsammans i Bodals Skola på Lidingö. Jag kommer fortfarande ihåg den där specialvisningen när en hel årskull från skolan bjöds på en heldag på Moderna Muséet med självaste Carlo Derkert som lekledare och inspiratör. Vi barn lekte oss igenom muséet och fick själva skapa och prova på olika tekniker samtidigt som vi fick en insikt i vuxnas strävan att hitta tillbaka till barnets rena och naiva uttrycksformer. Detta var en del i muséets och Carlo Derkerts strävan att; föra en dialog med museets yngsta besökare.

Ända sedan första besöket på 70-talet och fram till idag har muséet betytt mycket för mig. Så många och så vitt skilda upplevelser är förknippade med Moderna Muséet. De flesta är från tiden innan den Spanske arkitekten Rafael Moneo ritade dagens byggnad och muséet byggdes om. 80 och 90-talet präglades för mig av flera utställningar som jag fortfarande kan referera till. Robert Mapplehtorpe´s fotografier och den stora utställningen med Nils Dardel är två som sticker ut. Dardelutställningen blev extra minnesvärd tack vare en mycket speciell och kunnig ciceron. Min dåvarande flickväns svärfar, en konstvetare, tolkare och kännare av modern konst och konstnärerna bakom verken, gav sina personliga förklaringar och berättelser. Detta öppnade mina ögon på ett sätt som berikade och gjorde att jag kunde njuta av utställningen och målningarna på ett helt nytt sätt, utan att för den skull påverka det intuitiva och spontana från mig själv. Tack Olle!

Mapplethorpe´s avslöjande fotografier från en för många okänd gay-värld visades när fortfarande AIDS-skräcken fanns som ett begränsande kyskhetsbälte i människors undermedvetna. Det blev en stor publiksuccé och ett kärt diskussionsämne. Avsky blandades med nyfikenhet och vissa efterlyste censur. Förutom min beundran för det konstnärliga i kompositionerna och det självutlämnande, nakna och svarta i bilderna var kontakten med besökarna den största behållningen. Bilderna i kombination med besökarnas rörelser, kommentarer och närmanden blev en show som jag aldrig kommer att glömma. Där fanns pimpinetta Östermalsdamer i hatt med flor och leopardpäls, som med läsglasögon på sina förnäma näsor närskådade de errigerade penisarna och sedan diskret viskade något till varandra, för att sedan på nytt och tillsammans trycka sina näsor mot bilden. Det såg ut som de sökte någon form av bekräftelse. Där fanns också motsattsen; den nyfikne skeptikern som av mediatrycket tvingats dit för att få sina fördomar bekräftade och som på behörigt avstånd kort kommenterade varje bild med ett mumlande, -fy fan. Dessa bilder finns bara i mitt huvud, men hade blivit ett härligt fotoreportage om kameran varit med och personerna gett sitt samtycke, vilket jag egentligen tvivlar på.


De fyra elementen
av Alexander Calder från 1961 ovan till höger har under alla år varit ett riktmärke för mig och ett bevis på att jag är på Moderna Muséet.

Muséet invigdes 1958, men det var när Pontus Hultén tog över 1960, som utvecklingen mot ett museum med internationell status startade.
Läs mer om Moderna Muséets historia här...

Paradiset har sedan uppförandet på 60-talet retat och engagerat. Den tidigare placeringen nere vid bron medgav att de färglada skulpturerna med sina mekaniska vänner gick att beskåda från sjävaste kungliga slottet och utgjorde på så sätt en alltför stor provokation. I samband med renoveringen av muséet flyttades skulpturerna till den lugna och av kringliggande byggnader skyddade parken utanför muséets övre entré.

En annan igenkänningsfaktor är Geten eller Monogram som är verkets riktiga namn, skapat av Robert Rauschenberg åren 1955-1959. Konstverket berättar om konstnärens liv och om händelser i världen just då, men kan också här och nu få en aktuell betydelse...

- För mig är Geten en symbol för vår miljöförstöring, hänsynslösa exploatering och sopberg. Bildäcket visar belastningen och det onaturliga som vi påtvingar naturen genom vårt sätt att leva, kommenterade en kvinnlig besökare som jag tjuvlyssnade på.

Mycket känns igen, men det pågår samtidigt en ständig förändring av muséet. Verk plockas ner och andra tas fram från den enorma samlingen av konst från ca år 1900 och fram till idag.

Moderna Muséets samling räknas som en av världens främsta och omfattar omkring 5000 målningar, skulpturer och installationer, ca 25 000 akvareller, teckningar och grafiska blad samt någonstans kring 100 000 fotografier.

Kvantitativt är samlingen imponerande och kvalitativt är den unik i världen med nyckelverk av banbrytande konstnärer som bland annat Pablo Picasso, Henri Matisse, Meret Oppenheim och Robert Rauschenberg.

Om 60-talets optimism kom att prägla Moderna Museets första årtionde gjorde tidens händelser det även i fortsättningen. De turbulenta åren kring 1968 satte sin prägel på verksamheten och födde tanken på ett museum med en vid radie av aktiviteter, står det att läsa i den historiska tillbakablicken på modernamuseet.se och jag minns ett otal sommarkonserter i Moderna Museets Trädgård, som kan verifiera att det inte bara var en ambition. Samarbetet med olika musikarrangörer genom åren är bara ett exempel på muséets förmåga att locka människor oavsett var i livets skede du befinner dig och vad du för tillfället brinner mest för. Särskilt minns jag konserten med Osibisa, som vidgade mina musikaliska vyer till en då för mig oupptäckt kontinent, Afrika. Imperiet-konserten var också en historisk upplevelse utöver det vanliga.

I de lite mörkare salarna visas film- och videokonst. Äldre verk blandas med nyare på ett intressant sätt.

Här finns någonting för alla vågar jag påstå. Ibland har jag promenerat ut hit bara för att insupa atmosfären och äta en god lunch i muséets restaurang.

På tillfälligt besök - Skulptur Efter Skulptur 11.10-18.1-2015

FRITSCH | KOONS | RAY

Anledningen till att jag bjöd familjen på en heldag mitt i veckan till Moderna Muséet var Skulptur Efter Skulptur. Imponerande, men sen då? Min fru, konstvetare och flitig besökare på Stockholms konstscener, kommenterade och sammanfattade utställningen, efter ett för henne ovanligt kort besök i skulptursalen, med ett ord:

- Varför?

Jag kan triggas av den frågan och imponeras av människan bakom verken. Detta är människor som lägger ner enorma resurser för att skapa en spegelbild av sin egen målmedvetenhet och aldrig sinande skaparenergi. Allt är möjligt inget är omöjligt. Killen med traktorn, Charles Ray, är ett bra exempel på vilka resurser som läggs ner på att skapa dessa skulpturer. Han kom över detta vrak till bandtraktor och plockade ner det i beståndsdelar. Varje del kopierades i lera för att sedan gjutas i aluminium. När alla delar hade kopierats på detta sätt sattes traktorn ihop del för del i sitt nya material. En exakt kopia av orginalet, men i ett nytt skinande blankt material.

Varför?

Konstnärerna hade begärt ett generellt fotoförbud, men muséet hade förhandlat fram en viss lättnad i förbudet. Besökare tilläts fotografera med mobilkamera. Foto © Tommy Sörstrand.

Svindlande och meningslöst kan tyckas, men om meningslösheten har ett högt marknadsvärde får konstverken en mening i betydelsen status. Status för konstnären och status för köparen. Jeff Koons ballonghund, en orange, en av fem likadana i en serie, såldes vid en auktion på Christies i november 2013 för drygt 390 miljoner kronor. Affären gjorde Jeff Koons till världens hittills högst betalde konstnär.

Därför!

Det är inte första och knappast sista gången som begreppet konst diskuteras efter en utställning på Moderna Muséet. Är detta konst eller är det bara konstigt? En sak är säker och det är att konst aktiverar. Aktiverar dina känslor och du blir, om det är bra konst, berörd. Rörd eller upprörd och det sätter igång någonting, en process, som kanske får dig att reagera, ibland kanske vakna för en verklighet som inte borde vara som den är...

Rent språkligt härstammar det svenska ordet KONST från forngermanskans kunst vilket härstammar från können och som betyder kunnande. Det Engelska ordet för konst, art härstammar istället ifrån latinets ars vilket ungefär betyder arrangemang eller att arrangera. (Hämtat från Wikipedia)

Fotoutställningen en trappa ner...

Här hänger någar av de omkring 100 000 fotografier som ingår i muséets samlingar. Lite avskilt från det övriga, precis så som det alltid varit. Även här sker förändringar i komposition och alster. Nästa gång ser det kanske lite anorlunda ut med ett nytt tema.

Slut för idag tack för idag...

Efter fyra intensiva timmar, matad med bilder, god mat och dryck samt en belastning av hjärnans kreativa delar, var det dags att hämta ut ytterkläderna, ta sig hem och smälta alla intrycken. Till slut hamnade allt här som en emotionell härdsmälta. Lagom är inte alltid bäst...


Logotypen för Moderna Museet kommer från ett collage av konstnären Robert Rauschenberg 1983. Collaget prydde omslaget till boken "25 år med Moderna Museet". Inför återöppningen av Moderna Museet i Stockholm 2004 återupptäcktes "signaturen" av Björn Kusoffsky (Stockholm Design Lab), Greger Ulf Nilson (SWE) och Henrik Nygren (Henrik Nygren Design), som fann att den var en passande symbol för Moderna Museet.

 

Stay tuned and keep that crazy feeling at UNIKABOXEN.NET...

© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2014