Stockholms största latinfest

6e juni på en tisdag skapade en klämdag på måndag och goda förutsättningar för ett party all night long. Gänget bakom Club Limbo med Pablo Discobar i spetsen höll i trådarna och det var inte första gången som Café Opera utgjorde scen för festen. Förmodligen inte sista heller.

Tidigare i vår firades sista april och Valborg med en eldigt party på Josefina ute på Kungliga Djurgården. Unikaboxen var där och dokumenterade. De latinska rytmerna och danserna börjar ta plats in i det Svenska finrummet och alltfler börjar fatta att detta är en del av den Svenska kulturen. Fler och fler vill lära sig dansa de eldiga latinamerikanska pardanserna och dansskolor växer upp som svampar ur jorden.

Jag har ända sedan de första mötena med Mosquito och Thomas Gyllings nationaldagsfirande ute på Smedsudden försökt att här på Unikaboxen sprida budskapet om ett inkluderande Sverige. Ett Sverige där vi utnyttjar mångfalden och förstår att vi har mer att erbjuda än knätofs och nyckelharpa.

När jag var ung reste jag mycket och gärna till Italien. Där blev jag sedd och gillade sättet som människorna där umgicks. Positionerna var inte lika låsta. Ålder och vad du jobbade med var inte lika viktigt. På äldre dar har jag upptäckt att du inte behöver lämna landet för att upptäcka något nytt och spännande, eller bli sedd. Äventyret kan finnas hos grannen vägg i vägg. Det gäller bara att släppa taget och tumma lite på kontrollbehovet.

Sverige är ett fantastiskt land och har så mycket att erbjuda året runt. Vårt Svenska smörgåsbord innehåller delikatesser från hela världen och den här natten på Café Opera bjöds det på Reggaeton, Dembow, Cumbia, Guaracha, Merengue, Baile Funk, Salsa, Timba, Bachata och en Sambashow signerad Dança Global och inspirerad av karnevalen i Rio. Dessutom mänsklig värme och massor av kärlek.

Sambashow med Dança Global

När DJ Braza lät trummorna eka från högtalarna och sambadrottningarna Karolina, Anna och Lady kom ut på dansgolvet gjordes plats och en ring av roade besökare med mobilerna i högsta hugg bildade mur. Moralito, Maestre i Batteria Filhos do Samba hade lämnat trummorna hemma och kunde för en gångs skull stå vid sidan av och bara njuta, när dansarna i sina gnistrande kostymer visade upp sina färdigheter.

En annan personlighet från sambasfären, som vanligtvis brukar dyka upp i full sambamundering, var Caetano Mota Flavia, bilden till höger. I programbladet stod det att Dança Global var förstärkta med Lady Bombom och Flavia Diamante vilket antyder att det var tänkt att hon också skulle delta. Där och då låg mitt fokus på annat, så jag frågade henne aldrig varför hon inte uppträdde. Det var bara kul att träffas, kramas och skjuta några bilder.

Att bjudas in till denna värld är ingen självklarhet och som vit CIS-person med allt vad der innebär avseende kulturell tillhörighet, fördomar och förutafttade meningar kan det behövas lite hjälp. Även om du har ett nyfiket inre och söker utmaningar behövs det personer som bjuder in och accepterar dig för att det ska kännas ok. Du behöver själv ta steget och visa dina ambitioner, men sedan kan du få hjälp med att bredda nätverket. Ett nätverk som hela tiden växer om du underhåller det. En otroligt spännande resa med fantastiska möten, delade livsöden och härliga upplevelser. Mina ciceroner på min resa har varit många. Utan Moralito och Lady samt Angela från Samba Angels of Stockholm hade jag fortfarande kännt mig som en katt bland hermeliner, men tack vare deras ambitioner att få med mig i gänget kan jag idag känna mig som en i gänget. Nätverket har vuxit och idag har jag sambavänner runt om i Europa. Många har sitt ursprung i Brasilien, men bor i Europa. På senare tid har jag även lärt känna några brazzar och drömmen lever kvar om en resa dit någon gång. Om jag vågar. Johan von Friedrich och Bar Brasil har naturligtvis också betytt mycket för mig. Hans engagmang och trettioåriga arbete med att initiera Brasiliansk kultur i Stockholm har påverkat mig enormt. Mötena på hans lilla kontor och antikvariat på Själagårdsgatan har inspirerat och gett mig energi att fortsätta min lilla mision. Den 11 juni firade vi Bar Brasil trettio år på Terminalen hos Kollektivet Livet. Unikaboxen var där.

Finbesök av Svensk Hip Hop-ikon

Rodrigo Pencheff känd från både Latin Kings och Infinite Mass bjöd på nyskriven musik från stora scenen. Han är kanske mer känd som Rodde eller Rigo och en av få som blivit invald i Swedish Music Hall of Fame två gånger. Det blev kvällens sista liveframträdandet, men musiken och dansen fortsatte i sommarnatten. Det blev trångt på terrassen när fler och fler ville andas frisk luft och svalka sina svettiga kroppar. Trångt och intimt och inte helt optimalt för de latinska pardanserna även om några försökte. Jag travade mot T-banan strax efter tre och kände mig mycket nöjd. Ville gärna sova några timmar innan det var dags för nästa fest för att fira vår nationaldag den 6 juni på Eden, Smedsudden.