© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2015

Prakt och prål blandas med vardagsföremål

Porslin och keramik är både svulstigt praktfullt, tillverkat för Kungar och potentater och samtidigt vardagsnära och en del i ens egen historia. Det gör ett besök på Gustavsbergs Porslinsmuseum mer intressant än ett vanligt konstmuseum.

Här blandas magnefika och dyrbara pjäser tillverkade för att visa Svensk tillverkningsindustri och injengörskunnande vid de stora världsutställningarna parallellt med mormors servis och vårt gamla handfat från tiden på Pontonjärgatan.

I all konst är igenkänningsfaktorn viktig oavsett vad man känner igen eller minns.

Teknisk fulländning och magnifika konstverk. Mycket känns igen, som till exempel servisen Flora ovan till höger av Pia Rönndahl. Mina föräldrar gav den till mig när jag flyttade hemifrån 1983. Den finns fortfarande kvar i vårt nuvarande kök, om än inte lika komplett.

Figuriner, byster och prydnadsföremål var en lyx som först efter införandet av ett mer jämlikt samhälle, under första hälften av 1900-talet, blev något för alla. Att köpa prydnadsförmål och konst för att smycka sitt hem för en vanlig arbetarfamilj tog på allvar fart först efter andra världskriget och i de flesta varuhus trängdes på 60-talet Lisa Larson med glaskonst från Orrefors och Kosta, inte minst i folhemmets egna Domusvaruhus. Gustavsbergs Porslinsfabrik köptes av Kooperativa Förbundet KF 1937 och fabriken fick genom förvärvet en ännu större betydelse för det fortsatta folkhemsbygget

Vernissage med Ryozo Miki lördagen den 28 februari

Ibland skapar slumpen vissa oväntade möten. På ren intuition begav vi oss (hela familjen) till Gustavsberg för att besöka porslinsmuseet, som länge legat högt upp på min fru Ingelas önskelista och vips hamnar vi mitt i ett vernissage med fantastiske Ryozo Miki och museichefen Kjell Lööw.

Keramikern från Japan som kom till Sverige 1966, 24 år gammal.

 

Fågel, fisk och människa

- Keramiska verk av
Ryozo Miki

1966 kommer den unge japanske keramikern Ryozo Miki till Sverige. Den sista delen av resan sker via Finland, med båten från Åbo till Stockholm. Han minns det som igår, hur otroligt vacker den var, Stockholms skärgård. Den gjorde ett outplånligt intryck på honom, fast det snart är 50 år sedan.

Nu efter alla dessa år, kommer Ryozo Miki tillbaka till Stockholms skärgård, med en retrospektiv utställning här på Gustavsbergs porslinsmuseum.

 

 

 

Den då endast 24-årige keramikern, född i Osaka 1942 mitt under andra världskriget, hade fått sin keramiska grundutbildning i Kyoto 1960 och studerade därefter ytterligare 5 år hos den i Japan välkände mästerkeramikern Mitsuo Kano.

I Kyoto träffade Miki 1964 den Svenske keramikern och dåvarande konstfacksstudenten Ulf Johansson, som under åren 1964-1965 studerade vid Kyoto College of Fine Arts. De blev goda vänner och Ulf lyckades övertyga Ryozo Miki om att komma till Sverige och etablera sig här som keramiker.

Nu har Ryozo Miki varit bosatt och verksam i Sverige i snart ett halvt sekel och han är fortfarande i högsta grad aktiv. Idag har han sin ateljé och verkstad i en gammal skola i Stockamöllan, i Skåne, Eslövs kommun.

 

 

 

Där, i den gamla skolan, skapar han sina unika keramiska skulpturer av fåglar och fiskar - humoristiska, djupt personliga och individuella, samtidigt otvetydigt inlemmade i den Japanska traditionen. Han drejar också krukor, fat och skålar, som med sina former, dekorer och glasyrer upplevs omisskänligt Japanska i stil och uttryck; vittnesbörd om en uråldrig keramisk tradition som alltjämnt bibehåller sitt starka grepp i det gamla hemlandet.

Utställningsverksamheten på Gustavsbergs Porslinsmuseum sker i samarbete med Nationalmuseum och stöds av Kooperativa Förbundet, Villeroy & Boch Gustavsberg AB, samt Gustavsbergs Porslinsmuseums Vänner.

Biografi hämtat från Gustavsbergs Porslinsmuseum

 

Två till synes nästan identiska fiskar varv den ena är mycket tyngre. Varför?

- Den tyngre är en romstinn hona. Klart den väger lite mer, berättar Ryozo och ser så där finurlig ut.

Han berättar vidare om att ytan inte alltid avslöjar innehållet. Det låter nästan magiskt, rituellt att varje verk har sin egen själ, för att de speglar ett tillfälle, ett fragment av konstnärens sinnesstämning just då.

Det är bara min fantasi och det som finns inom mig, som skapar uttrycken och formerna.

- Varför dessa former? Finns de i traditionell Japansk konst? (Publikens frågor kring de märkliga figurerna nedan)

- Nej bara i min fantasi, svarar Ryozo och ler.

- Är det det som kallas snuskig fantasi? undrar Kjell Lööw och alla skrattar.

Sinnestillståndet när ansiktet ovan skapades kan inte varit helt tillfredställande, eller?

Kalligrafin bakom konstnären är Ryozo Miki på Japanska och består av fyra tecken som beskriver bäraren av namnet. Namnet kan skrivas med olika tecken för ge en annan dimension, något som inte går att göra med våra bokstäver och deras i jämförelse statiska betydelse. Ryozo berättar att det andra tecknet är tecknet för Djävulen. Museichefen Kjell replikerar snabbt; - Men då är du en snäll jävel.

Nedan den stolta museichefen, Kjell Lööw poserande framför de tre keramiska verken med tecknen för fågel, fisk och människa.

Nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket bort!

Tillverkning av porslin började här 1825 och under årens gång har utveckling och marknadens behov lett till att verksamheten utvidgats. 1937 samma år som KF köpte fabriken inleddes tillverkning av sanitetsporslin och 1945 startades industriell tillverkning av bruksföremål i plast. Tillverkningen av snitetsporslin pågick ända fram till 2014, då rivningen av flera fabriksbyggnader påbörjades för att ge plats åt bostäder. Idag återstår av Gustavsberg AB i princip bara HPF, Hushållsporslinsfabriken, som fortfarande producerar hushållsporslin i mindre omfattning.

Det är inte svårt att känna ett visst mått av vemod när en fabrik som denna mals ner av väldiga maskiner till grus.

En arbetsplats för väldigt många Gustavsbergsbor finns snart inte längre.

För Gustavsberg var fabriken inte bara en fabrik utan det var fabriken som byggde Gustavsberg. Först under ledning av progressiva brukspatroner vars ambition var att bygga ett autonomt mönstersamhälle utan inblandning av komunalpolitiker eller fackföreningar. Tongivare för denna period var Wilhelm Odelberg, verksam från 1869 och fram till 1920-talet. Det var han som 1902 utropade Gustavsberg till egen kommun för att slippa inblandning från Värmdös komunalpolitiker.

1919 bildades Gustavsbergs Konsumtionsförening U.P.A. som blev början till ett brukssamhälle byggt på kooperativa inslag. Efter KF:s köp av Gustavsberg 1937 rustades de gamla omoderna arbetarbostäderna upp och nya hyresbostäder byggdes. På 1950-talet och senare uppfördes egna hem och områden med bostadsrättslägenheter. I privata entreprenörers frånvaro fick Gustavsberg sin egenart av ett kooperativt samhälle, där fabriksledningen och kommunledningen ofta hade gemensamma intressen i samhällsbygget. Ingen annanstans i Sverige blev kooperationen och dess idéer starkare än i Gustavsberg. Samhället hade sina likheter med Robert Owen´s (1771-1858) idealsamhälle.

Nästan 200 år av inflytande och central betydelse för Gustavsberg och Gustavsbergsborna skapar en stabilitet och en trygghet. En trygghet som nu måste bytas ut mot någonting annat. Detta skifte kan nog vara svårt för de generationer i Gutavsberg som är födda på 30- och 40-talet, men en tröst är porslinsmueet som kommer att leva vidare och stolt visa upp fabrikens betydelse för samtiden.

Stay tuned and keep that crazy feeling at UNIKABOXEN.NET...

© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2014