Southern Comfort - tre dagar i Skåne med mycket street art

Målet med min resa var att besöka Art Street Helsingborg, men hade samtidigt en förhoppning om att få träffa konstnärerna Henrietta Kozica och Tim Nedrup i sina ateljéer norr om Helsingborg. Var Henrietta tillsammans med sin man Daniel höll till visste jag genom otaliga inviter under våren i sociala kanaler. En gammal spritfabrik i det lilla samhället Ödåkra skulle väl inte vara så svårt att hitta och Tim hade snackat om att han höll till i närheten av keramikmuséet i Höganäs. Ställde först in GPS:en på Spritfabriken och hamnade efter lite Skånsk landsbygdsidyll vid en liten järnvägsstation som det såg ut. GPS:en sa att jag var framme. Parkerade bilen och skymtade ett större tegelkomplex. Här måste det vara tänkte jag men hittade ingen väg in. Fortsatte längs ena långsidan tills jag kom till en större öppning som ledde in till en väldig innergård med parkering. Återvände till bilen och ställde den på innergårdens parkering. Nu skulle jag bara hitta Henriettas och Daniels ateljé bland alla butiker, caféer och restauranger som planterats tillsammans med gallerier, ateljér och ett bryggeri på denna fabrikstomt kallad Spritan. Längst in i en bred kulvert hittade jag ateljén, men där fanns varken Henrietta eller Daniel. Vardagar stängt. Trist men det var ändå kul att få se var de hänger. Ett riktigt läckert ställe som andades entreprenörsskap och framåtanda.

Ok, då provar jag väl Höganäs då. Startade från Stockholm i hyffsad tid så klockan var inte mer än lite över ett när jag lämnade Spritan. Visserligen hade jag bokat hotell i Malmö, men kände ingen brådska dit. Hade gott om tid och ville hinna med en titt i Helsingborg också innan incheckning på hotellet.

Svängde upp till Höganäs Museum och Konsthall, parkerade och gick in till receptionen. Damen bakom disken hälsade mig välkommen och jag frågade direkt efter Tim Nedrup. Hon var väl bekant med Tim och berättade att han bodde nästan vägg i vägg med muséet och pekade på en hylla med hans keramikfåglar. Hon var däremot lite osäker på var hans ateljé låg och rekommenderade mig att ringa honom. I hyllan med fåglarna låg visitkort med hans telefonnummer, så jag ringde och fick tag på honom. Tyvärr drog jag nitlott även här. Han hade precis lämnat ateljén och var på väg till sina svärföräldrar, men ville gärna träffa mig i Helsingborg. -Imorgon torsdag kommer jag att leda en workshop i stadsparken, kan du inte komma dit, sa han och jag tänkte att det kunde bli fett. Han skulle leda en master class och dela med sig av sina erfarenheter av streetart och sprejkonst.

Höganäs har vuxit till sig

Damen på museet tyckte bestämt att jag skulle besöka den nya saluhallen innan jag lämnade Höganäs och gav mig en tydlig vägbeskrivning. -När du nu ändå är här måste du ta dig en titt på vad vi har att erbjuda, sa hon. Hon bjöd på en sådan stolthet och var så fast övertygad att jag skulle gilla stället att jag inte kunde låta bli att svänga ner till det gamla fabriksområdet. På något vis passande nu när jag inte kunde träffa Tim. För att ändå utnyttja besöket. Och visst hade hon rätt. De gamla fabrikslokalerna där tidigare de berömda Höganäskrusen tillverkades hade transformerats för att locka den nya generationen Höganäsbor och semestrande turister. Från att ha varit en bruksort som efter andra världskriget blev till en arbetarkommun kan Höganäs idag mäta sig med grannkommunerna. Mölle och Viken har på allvar fått konkurrens och det investeras för fullt i den lilla bruksorten. Bland annat ligger Grand Hotel Mölle bakom satsningen på en Saluhall i Magasin 36.

Höganäs Saluhall, Magasin 36, Garagebar och Höganäs bryggeri bildar en enhet tillsammans med Crossfit Höganäs. Jag började på bryggeriet och medan jag stod där och snackade med en snubbe utan skånsk accent såg jag något i sortimentet som jag kände igen - Miss Behave Ipa.

-Ja den där borde du känna till om du är från Stockholm. Vi har ett hak däruppe också, Miss Behave Bar på Skeppsbron, sa han. Absolut svarade jag och berättade att det är ett av mina favoritställen om jag blir sugen på en läcker burgare och en god öl. Han berättade vidare om bryggeriet, grundaren Lukas Östberg och samarbetet med Mats Hernström och Kim Bröchner på Garage. Allt började hösten 2012 med de bevingade orden från Lukas; ett bryggeri måste man ha innan men dör... Lokalen i Magasin 36 hittades och i mars året därpå var bryggeriet i drift. Bryggeriets första öl No 1 Höganäs Lager fick premiäråret ett mycket bra mottagande och i slutet av året utnämndes Höganäs APA, som är en American Pale Ale till bästa ale på Örebros öl- och whiskyfestival. 

Som jag tidigare nämnde reste jag till Höganäs med en förhoppning om att få träffa Tim Nedrup i hans ateljé. Trots att detta misslyckades var han ändå högst närvarande. Inte bara i form av väggen i träningslokalen hos Crossfit Höganäs utan jag förstod nu också varför Tims kameleont finns på en av väggarna hos Miss Behave Bar i Stockholm.

Smakfullt eller motbjudande

Snacket om vad konst egentligen är och dess syfte pågår ständigt. Vad är konst? För vem görs konsten? Kan konsten bli det styrmedel eliten längtar efter i en tid då Gud är död och gamla normer att förhålla sig till börjar luckras upp. Den här vilsenheten resulterar lätt i ett sorts dubbelt förakt där eliten inte respekterar den stora massan och där den stora massan tappat tron på politiker, demokrati och mänskliga rättigheter. För inte så länge sedan diskuterades Nacka Kommun och deras satsning Wall Street Nacka - when art is the gold! En fyndig, men samtidigt högst kontroversiell benämning på en festival som tydligt anspelar på det som Street Art står för och som i grunden är starkt förknippad med graffiti, men där arrangörerna tydligt formulerat vad festivalen fick innehålla och inte; Konst som är rebellisk och handlar om kamp eller ”vi mot dem” är inte välkommen. Nackakonstnären Daniel Fahlström med artistnamnet Huge var till en början tillfrågad, men när kommunen fick reda på att hans konstnärsskap alltför tydligt förknippades med graffiti fick de kalla fötter och meddelade att han inte var välkommen. Nackas stadskreatör och initiativtagare till festivalen Fredrika Friberg sa i en intervju med Mitt I Nacka efter ett massivt ifrågasättande att det hela grundar sig på ett missförstånd och att Huge aldrig varit bokad. Trot den som vill.

Ett galleri är en butik för konst. En plats där konst förvandlas till pengar. Utbudet kan tyckas styras av galleristen men i själva verket är det galleriets kunder som styr genom att köpa och på så sätt reglera efterfrågan, som styr utbudet. Inga konstigheter där. Om en elit i form av staten eller kommunen är kunden och bestämmer vad som är lämplig konst eller inte i en upphandling eller som i Nackafallet inför en festival får det andra konsekvenser, eftersom kunden representerar den stora massan. De signaler som Nacka kommun sänder ut genom sin stränga programbeskrivning är indirekt ett hot mot yttrandefriheten och något som lätt kan spridas till andra delar av det komunala ansvaret. Sprids denna begränsning till skolor och universitet handlar det inte bara om att begränsa den konstnärliga friheten utan blir en begränsning av den fria tanken. Att bara komma på tanken att förbjuda konst som är rebellisk är absurt och väldigt naivt. Är inte ifrågasättandet och protesten en högst väsentlig del i skapandet? Är det inte ofta genom konsten vi kan vidga vyerna, få nya insikter och utvecklas? Det är tråkigt att ett välkommet initiativ som främjar gatukonsten i Stockholm får den här typen av uppmärksamhet på grund av politisk inblandning. Det är inte bara Huge som påverkas, utan hela arrangemanget och alla fina muraler som idag faktiskt förgyller kommunen.

Hade nyligen ett samtal med en av gubbarna som förvaltar Snösätra graffitipark i Stockholm, bilden till höger. En frizon för sprejglada vars existens ständigt är ett diskussionsämne och varje år får nya direktiv från politiker om när platsen ska jämnas med marken och ge plats för bostäder. -Att de inte fattar att det inte går att utrota graffitin, om man river Snösätra och andra lagliga väggar kommer det sprejas ändå, på ställen där vi inte vill ha den, det är enkel matematik. Varje dag målas här. 365 dagar om året. Målas och målas över. En sjuhelvetes massa färg som kommer hamna någon annanstans om Snösätra försvinner. Politikerna verkar inte kunna räkna, sa han bestämt och visst ligger det något i det.

Politikerna i Helsingborg har på papperet samma hårda noll tollerans att förhålla sig till, men entusiaster som Jimmy Skize, Tim Nedrup med flera har tillsammans med Fredrik Öjbro på kulturförvaltningen ändå lyckats med konststycket att få dem att förstå vitsen med att upplåta mark och tillåta återkommande Street Art festivaler, där konstnärer från hela världen sätter färg på staden. Det var efter mitt besök 2018 på Urban Street Festival som jag fick upp ögonen för staden och anledningen till att jag i år ville dit igen. Bilderna är från Pixlapiren och Gåsebäck Graff Park och tagna under årets besök.

Malmö - en kulturell metropol

Arktiktur, musik och andra konstformer möter besökaren på ett öppet och ganska vilt sätt. Det går liksom inte att värja sig och det är svårt att inte imponeras av utbudet. Detta gäller även för en bortskämd Stockholmare. Jag valde Malmö denna gång på grund av brist på hotellrum i Helsingborg. Avståndet är ändå tämligen acceptabelt med bil. Jag kunde enkelt pendla mellan städerna och fick på så sätt en blandad upplevelse. En hel del av stadens iögonfallande streetart härstämmar från Art Scape 2014, som var organisationens första stora projekt.

Artscape is a nonprofit organisation that seeks to inspire people and promote public art for everyone. We believe that the dominance of the advertising boards in the modern cityscape needs to be challenged.
Great art shouldn't be confined to only galleries and museums!

Workshop i stadsparken

Art Street Helsingborg mötte allmänheten i stadsparken på torsdagen under festivalveckan och alla som ville fick prova på att spreja. På kvällen rollades planken över för att skapa förutsättning till dem som anmält sig för att delta i Tim Nedrups workshop. En master class främst riktad till dem som hållit på ett tag och med en ambition att utvecklas. Kvällens övning handlade om hur man skalar upp en bild på en vägg.

Fredrik Öjbro som syns på bilden nedan är projektledare för Art Street Hbg , anställd på Kulturförvaltningen i Helsingborgs stad och även ansvarig för Svenska Breakare Podcast. Han berättar i ett avsnitt av Svenska Graffare Podcast, om bakrunden till hur han blev den som skapade förutsättningar för Helsingborg att bli en internationellt ansedd plats för streetart och graffiti. Ett informativt samtal som jag varmt rekommenderar. Där berättar han mer om ambitionerna med festivalen och hur de planerat för att skapa olika forum för att sprida kunskap och förståelse för konstarten.

En kreativ dag i solen

För mig blev det en heldag i stadsparken med en rad intressanta samtal. Fick bland annat flera upplysande analyser från en av personerna bakom Svenska Graffare Podcast. Han berättade om förr och den gränsöverskridande gemenskap han upplevde som ung i en av Stockholms förorter. -Graffare var de enda som kunde hålla ihop oavsett ursprung. Det spelade liksom ingen roll. Det fanns ingen segregering, du accepterades för det du gjorde inte vem du var eller varifrån dina föräldrar flytt ifrån. Det lärde sig snuten tyvärr rätt snart, så när de var ute på span och såg ett gäng med både chilenare och somalier visste de att vi var klottrare, berättade han och fortsatte: Hollywoodrappen har fuckat upp mycket av den gemenskapen och Hip-Hop kulturen i stort, en sorts kapitalisering av hela skiten på nåt vis, där tjockleken på guldkedjan betyder mer än kärleken och tron på själva grejen.

En annan nyckelfigur för Art Street Hbg är Joakim Cosmo, en DJ som lyckas hitta rätt musik för att stötta kreativiteten och skapa en inspirerande ljudmatta med sina gamla vinylplattor. Förutom schysst musik, prova-på-väggar, workshops och stadsvandringar arbetades det febrilt med att skapa konstnärliga uttryck på aktiva högtalare från Audio Pro. Med hjälp av POSCA-pennor, spraycans och andra verktyg pimpades ett tjugotal högtalare. De färdiga högtalarna auktionerades sedan ut till högstbjudande och pengarna donerades till välgörande ändamål.

Särskilt utsatta områden

Polisen har listor på Särskilt utsatta områden som media tagit fasta på och flitigt använder i sin rapportering. Seved, bilderna ovan, är ett sådant område i södra Sofielund Malmö som jag besökte på torsdagskvällen efter min session i Helsingborgs stadspark. Brevbärare får överfallslarm (2011), Två poliser skadade på Seved (2011), Väktare fick fly från Seved – ny oro i området (2016), är några rubriker i Syd Svenskan som tillsammans med sommarens nyheter; Kvinna i 30-årsåldern död efter skottlossning i Malmö (SVT), Tre till sjukhus efter skottlossning i Malmö (Aftonbladet), En person anhållen – greps efter drama i park (Kvällsposten) förstärker bilden av dessa Särskilt utsatta områden. Allt fanns någanstans i mitt undermedvetna när jag svängde in på Sevedsplan. Två polisbilar stod parkerade invid lekplatsen på det lilla torget. Polisens närvaro förstärkte bilden och snarare ökade min oro än lugnade ner mig. På någotvis bekräftades rubrikerna i mitt undermedvetna och mina inre bilder blandades med scener från Hollywoods filmghetton och jag funderade på om jag vågade parkera bilen här. Skulle hjulen finnas kvar när jag återvände.

Jag övervann rädslan och började plåta gaveln med Limpos väldiga och spännande mural på Rasmusgatan alldeles invid torget. Graffitikonstnären bor sedan några år i området med sin familj och har blivit något av en kvarterskonstnär, berättade Sveriges Radio i ett reportage från 2014. Limpo berättade då i reportaget om sitt Seved och sina workshops i sin ateljé. – Varje torsdag eftermiddag kan barn komma hit och lära sig måla. Enskilt förmodligen en ganska verkningslös åtgärd och inte någonting som kan rå på strukturerna i detta av gangsters ockuperade område, men tillsammans med en rad åtgärder där Malmö Stad gått in som utvecklingsledare i något som kallas BID, Business Improvment Districts har den kriminella dominansen minskat och ungdomarna i området fått nya förebilder och ett alternativ till den kriminella karriären. BID är ett välbeprövat internationellt verktyg för stadsutveckling som praktiserats i en rad länder och som bygger på att främja laglig kommersiell verksamhet. Här i Malmö har BID översatts till Boende, Integration och Dialog med ett fokus på fastighetsägarna. 2014 grundades den ideella föreningen Fastighetsägare Sofielund, i enlighet med BID. Föreningen har över 40 medlemmar och är öppen för alla som äger fastigheter i området. Både hyreshus, lokaler och bostadsrättsföreningar, men även byalag, företag och verksamheter är medlemmar. En som i likhet med mig övervann rädslan är Gustaf Grapengiesser, BID-medlem och nybliven ägare till fastigheten Rasmusgatan 28 här i Seved.
– När jag ringer stadsbyggnadskontoret brukar jag säga att jag ringer från en av Malmös mest kända adresser. Adressen har rönt stor uppmärksamhet i medierna, som skrivit om områdets tidigare problem med social utsatthet och kriminalitet. Uppmärksamheten förstärkte på ett sätt de kriminella gängens ställning och gav dem publicitet. Något som framkallade oro och rädsla, en rädsla som i sin tur gav dem handlingsutrymme för sin kommersiella och kriminella verksamhet. Varje rubrik om skottlossning och hot blev som en positiv recenssion på att verksamheten fungerade. –Men det finns en annan berättelse också. För det finns en väldigt stark gemensam känsla i området. Sedan jag köpte huset i fjol har det varit helt lugnt här. Helt lugnt, säger Gustaf Garpengiesser i en intervju på Fastighetsägare Sofielunds hemsida publicerad den 17 juni 2019 en knapp månad innan mitt besök i området och jag instämmer; Det finns andra berättelser, men händelser som beskriver vardagen och att saker fungerar skapar inga rubriker; Inga skjutningar i Malmö idag heller!

Arbetet enligt BID har lyckats vända den onda spiralen. Polisen bekräftar detta i sin nationella rapport lägesbild för utvecklingen i utsatta områden. Malmö har alltjämt fyra områden med på listan, men konstterar en positiv utveckling i tre av områdena. –Den feedback vi får från allmänheten är att många upplever att det blivit mycket lugnare och att det känns tryggare att vistas i området. Det är glädjande, för det är ju det som är målet med vårt arbete, säger Erik Jansåker, lokalpolisområdeschef Malmö Söder, i ett pressmeddelande på polisens hemsida. De tre områden där det skett en förändring till det bättre är Södra Sofielund, där Seved ingår, Nydala/Hermodsdal/Lindängen, samt Holma/Kroksbäck/Bellevuegården. I Rosengård söder om Amiralsgatan har insatserna ännu inte gett samma goda resultat. –I rapporten ser det ut som att det inte skett någon förändring här, vare sig negativ eller positiv, men jag menar att det även här går åt rätt håll. Vårt arbete i den här delen av Rosengård gör att det ser ljusare ut, säger Erik Jansåker.

–Är du journalist, ropar två killar som kommer ut ur en port på Rasmusgatan. Jag svarade lite svävande och berättade att jag kommit för att plåta de fina fasadmålningarna i området. Jag kom ihåg en episod från förra året då jag använde journalist för att beskriva min närvaro. Den gången höll jag nästan på att åka på stryk. Kan tänka mig att en del boende i Seved tröttnat på journalisternas dystra rubriker, men mitt intresse för fasadmålningarna verkade åtminstone dessa ynglingar gilla och gav mig tummen upp. Frågade några som stod på en balkong vad de tyckte om att varje morgon mötas av grannfastighetens färgglada fasad. De tyckte den var läcker, men bodde inte där utan var bara på besök. Förutom Limpos galna gavel nedan även några bilder från kvartersbutiken Best Food i Holma, ett annat av de så kallade utsatta områdena i Malmö.

Kaffebar och mysigt bageri vid St Knuts torg

Det finns en hel del graffiti och streetart även i de mer centrala delarna av Malmö. Vissa gator runt Möllevångstorget är helt nedklottrade på ett sätt som jag har svårt att förlika mig med. För mig är det skadegörelse och något som inte skapar god PR för dem som verkligen vill skapa något med konstformen. I omgivningarna kring St Knuts torg är allt lugnare och vid det lilla torget som mer liknar en park finns två mysiga vattenhål för en stunds vila och avkoppling. Uggla Kaffebar är ett av ställena. Här bryggs gott kaffe tillagad med omsorg och där varje kund får personlig service. Det betyder att det stundtals kan bildas kö, men det är lite av finessen. I kön varvar du ner och lyssnar på de olika förslagen som presenteras för de som står före dig i tur. Allt känns äkta med en air av kontinenten. När du sedan fått ditt kaffe och vad du beställt till kan du välja på att sätta dig inne, längs ytterväggen eller i parken, en park där bord och stolar delas med områdets andra pärla; bageriet Söderberg & Sara. Att båda ställena nämner Snut har förmodligen ingenting med det behagliga lugnet att göra, men man vet aldrig.

Laholm med avslut på Lagan

När du klättrat över den väldiga Hallandsåsen har du lämnat Skåne bakom dig och kommit till Halland. Min lilla omväg hem hade som mål Laholm och Teckningsmuséet, vackert beläget vid Lagan. Tipset fick jag av killen från Svenska Graffare Podcast i Helsingborg; –Utställningen med Mander får du bara inte missa, sa han när vi satt där i stadsparken och småpratade om dittan och dattan. Jag träffade Mander, eller Martin Ander som hans riktiga namn är på ett releaseparty hösten 2017 i samband med utställningen Magic City Stockholm i Frihamnen. Han hade då skapat affischen till utställningen och det var därför som några entusiaster inom graffiti och streetart hade bjudits in till Caliroots lilla butik på Lästmakargatan för att fira resultatet.

Utställningen på teckningsmuséet bjuder på ett urval från Martins breda repertoar och som har sina rötter i både Punk-, Graffiti-, Hip-Hop- och Skatekulturen. När jag var ung och tecknade hade jag framförallt två stora förebilder; Svenska Mad och Hans Arnold. Martin är lite yngre, född 1976, men anger lustigt nog dessa två tillsammans med 1960-talets Amerikanska undergroundtecknare som sina huvudsakliga inspirationskällor och personligen skulle jag vilja utnämna Martin till nästa generations Hans Arnold. För mig det finaste jag kan säga om en tecknare och illustratör.

Stiftelsen Laholms Teckningsmuseum tilldelades först lokaler i Rådhuset och invigdes den 18 juni 1992. I oktober samma år bildades en vänförening som genom åren fått en stor betydelse för verksamheten. År 2000 bytte museet namn till Teckningsmuseet i Laholm. Med åren växte samlingen av teckningar och museet blev alltmer trångbott. 2004 påbörjades arbetet med att bygga om Laholms gamla brandstation till museilokaler. Den 3 mars 2007 var det dags för nyinvigning i de nuvarande lokalerna. Fram till 1 januari 2009 drevs museet helt av Stiftelsen Teckningsmuseet. Därefter tog Laholms kommun över innan de gav i uppdrag åt Hallands Konstmuseum, dåvarande Länsmuseet Halmstad, att från 1 januari 2010 leda verksamheten. Från 1 januari 2013 drivs Teckningsmuseet återigen av Laholms kommun.

Lokalerna är ljusa och fräscha och med en rymd som skapas genom att utnyttja terängens lutning ner mot Lagan. Tillbyggnaden är byggd i suterräng med den gamla brandstationen som entré och med tillbyggnaderna nedanför på sluttningen i två plan. Jag bjöds på ett potpurri av Martins produktion genom åren. Verkligen imponerande. Skateboards, böcker, förpackningar, turnéaffischer, skivomslag och flera fina original till flera av hans arbeten. Mängden verk och bredden tyder på ett målinriktat och diciplinerat arbete från morgon till kväll under många många år. Jag är glad att jag tog en omväg och fick se detta.

Som grädde på moset avslutades min lilla sommartur med en färd på Lagan i S/S Lagaholm, en över hundra år gammal ångbåt. S/S Lagaholm byggdes 1888 på Vulkans Verkstad i Norrköping och hette då Bore. Båten användes för timmerflottning. Efter flera ägarbyten hamnade båten 1985 i Laholm. Köpare var då Sofiero Bryggeri som skulle använda båten vid sitt 100-årsjubileum. Bryggeriet var nämligen grundat samma år som båten byggdes. Båten döptes till Sofiero. Idag ägs och drivs ångbåtstrafiken av Laholms Ångbåtsförening som sedan 2002 ansvarar för alla kostnader och kompetent besättning. Det blev en härlig tur med många berättelser från förr, men vi diskuterade även dagens situation med bortglömt hantverkskunnande och kunskapsbrist när det gäller behov som uppstår i samband med bevarandet av gammal teknik. Maskinisten ombord, en sextonårig gymnasist som studerade maskinteknik, ingjöt ändå hopp hos oss gamla gubbar. Ett bevis för att det finns ett intresse även hos nästa generation att bevara och visa upp gammal teknik. Att pärlfiske var en vanligt förekommande företeelse i Lagan vid förra sekelskiftet var en nyhet för mig. Idag är flodpärlmusslan i princip utrotad, men då kunde ungdomarna tjäna en slant på att sälja pärlor till badgäster och turister. I turistbroschyren som lockar till en ångbåtsfärd på Lagan berättas om sälar och den skygga lilla fågeln Kungsfiskaren med tillägget om du har tur. Några sälar såg vi inte men väl en Kungsfiskare som svepte förbi oss blixtsnabbt likt ett pyttelitet jaktplan strax över vattenytan. Inga bildbevis av förståeliga skäl.

Sammanfattningsvis blev det ett ganska brett kulturreportage av min tredagarstur till Skåne. Många intryck och många sköna möten. Jag börjar mer och mer gilla dessa nedslag i verkligheten där jag på egen hand upptäcker samtiden och träffar människor engagerade i olika projekt och intressen. Det berikar och jag hoppas att du genom unikaboxen.net också får något att tänka på eller kanske inspireras till liknande utflykter - det finns så mycket att upptäcka!