Pärra von Andreasson

Hade sedan en tid varit fascinerad av denna målare och hans skapelser när jag 2021 i Göteborg äntligen fick träffa honom. Hade hört talas om projektet Hangaren i Malmö, men inte lyckats ta mig dit. Vi fick en go pratstund, bytte telefonnummer och vid nästa besök till Malmö skulle han ge mig en guidad rundvandring. Tiden gick och tillfället dök aldrig upp, förrän nu. Tyvärr var han inte på plats när jag äntligen tog mig tid och letade upp Hangaren, som ligger i ett industriområde i stadsdelen Sofielund mellan Rosengård och Möllan. Redan utanför på stäppen imponerades jag av de väldiga väggarna, storleken och allt det som målats.

Inte minst de underfundiga och talande texterna som överallt kompletterade verken. Texterna är en viktig del i det som presenteras under psedonymen Ruskig Ångest. De finns alltid med. I reportaget Street Art Göteborg från 2019 finns en del som handlar om Ringön. Ett industriområde som förvandlades till ett galleri för sprejkonstnärer och där Pärra skapade en hel del som verkligen imponerade på mig och gjorde mig nyfiken.

När jag läser det som han skrivit om sig själv på hemsidan framkommer en bred palett och att Hangaren bara är en liten del av allt som pågår. Som mästare med över fyrtio års erfarenhet av graffiti och streetart är han en ovärderlig kraft och inspirationskälla för kommande generationer konstnärer, beslutsfattare och oss vanliga medborgare.

Konstnizze guidade mig

Nils Salinder aka Konstnizze som jag träffat flera gånger i Snösätra dök upp och jag fick inte bara en pratstund utan även en guidad visning av innehållet och upplägget där inne i den väldiga lokalen. Vi arrangerade också en bild på honom och hans vänner framför en av de målade väggarna. En liten souvenir och ett fint minne.

Stort och smått. Bestående och flyktigt. Nytt och gammalt. Allt i en salig blandning, men med både regler och rutiner. Även i kaos finns en ordning och om jag förstod Nizzze rätt så består den ordningen av Pärra och det han förmedlar. Hans frihet under ansvar respekteras. Kanske inte följs till punkt och pricka, men alla är väl medvetna om varför och konsekvenserna. Följs inte ordningsreglerna kan hela kollektivet drabbas och hela verksamheten tvingas stänga. Även om Malmö har en lite liberalare syn på genren än Stockholm finns kritiska ögon, som gärna vill se något som förstärker deras fördomar om att HipHop, graffiti och streetart bara är ett sätt att locka in ungdomar i kriminalitet.

Ett Hall Of Fame sedan 2013

Det som skiljer Hangaren från alla de övriga är att det är under tak men har ändå alltid varit öppet för alla att besöka. Sedan 2017 används även utomhusytorna. Hangaren är helt och hållet skapat av graffiti- och monumentalmålare själva i alla åldrar. Här har ambitionen varit att kunna skapa verk i lugn och ro som får beröra alla ämnen och som tidsmässigt får finnas kvar längre än vad som är brukligt på graffitiväggar. Läs mer om Hangaren och Centrum För Urban Konst på cfuk.se.

Hangaren är öppen måndag till fredag 7-15 och Stäppen utanför alla dagar 6-23. Väl värd ett besök om du är i Malmö. 2018 gjorde jag ett samlingsreportage om urban konst och graffiti, Den Svenska Graffitiscen. En resa från Lund till Gävle med nedslag i vad jag ditills hittat avseende urbana konstinitiativ. Även om intresset för konst var en av anledningarna till att projektet Unikaboxen startade 2001 var det Street Art Festivalen i Snösätra 2015 som på allvar fick igång mig. Redan där och då knöts kontakter och jag fick snart ett helt nätverk av konstnärer, fastighetsutvecklare, arrangörer och gallerister, som alla bidrog till att inspirera mig till att fortsätta att dokumentera olika konstprojekt både här i Sverige och utomlands. Under kategorin Konst hittar du allt från de första trevande försöken 2013 att beskriva genren och skapa dialog kring vad som är konst i det offentliga rummet, till dagens mer klargörande och respekterande reportage som tydligare hyllar konstformen.

På vägen hem från Malmö stannade jag till i Helsingborg, en annan viktig plats för mig och mitt intresse för Street Art och Graffiti. Besökte Gåsebäck, där jag varit på flera festivaler och njöt av att det fortfarande är en aktiv plats för skapande. Pixlapiren, som var en annan del av Helsingborgsscenen är däremot ett minne blott och har fått lämna plats åt en helt ny stadsdel med hotell, kontor och bostäder helt utanför det kommunala avloppssystemet. En autonom ö med egen hantering av avfall från såväl toaletter som kök. I sig häftigt och imponerande, men jag saknar Pixlapiren och människorna som verkade där med allsköns projekt.