© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2015

Bilder från Taxinge slott med omgivning hösten 2015
ackompanjerade av några rader från utvalda dikter

Åh, höst, du vackra årstid i gult, orange och rött - När kalla vintern kommer så har du säkert dött.

I granna blad du smyckas i höstens vackra fest. Du vackra, vackra årstid, jag tycker du är bäst!

(Susanna Wikfeldt)

Fågelskaran afsked tager och en annan årstid bådar: hösten kommer, — i dess dager mera klart du allting skådar.

Men hvad ser du? Jo, att lifvet mister blad för blad sin fägring, och hvad ännu är dig gifvet, syns dig nästan som en hägring.

(Karl Alfred Melin 1849 - 1919)

Hur blekt är allt, hur härjadt, vissnadt, dödt! Hvar är den blomning nu, som sommarn födt?
I dalen domnar allt, i skogen tiges, Och till en graf den skumma jorden viges.

(Johan Ludvig Runeberg 1804-1877)

Löven faller i tusental, de virvlar och dansar i morgonbruset.
Löven faller i höstens sal, glittrande som guld i Oktoberljuset

(Max Malmquist)

Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svage kalla höst
.

(Erik axel Karlfeldt 1864-1931)

Mer älskar då mitt hjerta dig, o höst!
då sommarns qvalm är öfver, då du kommer med all din fullhet,
dina färgers vexling och med din ljufva dunkelhet, då fälten alltmera mörkna,
lund och skogar skifta i grönt och rödt och gult,
och himlens blå är djupare,
och molnen draga fram
med gyllne kanter
och med storm i barmen,
och ljusa dimmor
falla ned i dälden
liksom en toga

ifrån fjellets skullra.

(Gudmund Leonhard Silverstolpe 1815-1853)

Jag famnar dig, du röda höst, jag älskar dig, du bistra tid,
ej skapt för smek, men nappatag: en käresta för mogna män.

(Elmer Diktonius 1896-1961)

Det glimmar i guld och klaraste rött, det prasslar så sakta i parken,
ty hösten är kommen, och björkar och lönn de fäller nu bladen till marken:
"Så fall, våra blad, fall mjukt och lätt, vi väver ett täcke så varmt och så tätt, vi väver ett täcke åt marken".

(Elsa Beskow 1874-1953)

Hur fort blir lönnarna gula som lyser vår vandring i parken
Att dö är att resa en smula från grenen till fasta marken

(Stig Dagerman 1923-1954)

Här för den sorgsne är det gott att vara, naturen själv har sett sin sommar mulna
och sett sin glädje frysa bort och gulna och kan den klagande med klagan svara

(Original på tyska av Nicolaus Lenau 1802-1850 översatt av Gustaf Fröding 1860-1911)

Det faller vissna löv i höstens matta - Du vissnar även, så är livets gång.

(Hjalmar Gullberg 1898-1961)

Som en blomma undergivet böjer sig för höstens bud, som en blomma undergivet fäller blad och sommarskrud, 
lägger jag min stolthet av; som ett barn i moderlivet slumrar jag i Gud bortom strand och hav.

(Hjalmar Gullberg 1898-1961)

Så hårt spänns ingen båge som Livets båge spänns Och när den en gång brister har allting nått sin gräns.

(Pär Lagerkvist 1891-1974)

Nu komma kalla dagar, Nu komma dagar grå, Och hur ditt hjerta klagar Så komma de ändå.
För vindens fläkt i natten Den sista rosen dog, Det mörknar öfver vatten, Det glesnar öfver skog.

Och hjerta, du, som skådar Hur allt förvandlar sig, Fins ingenting, som bådar Den samma lag för dig?
Men ängsligt hörs du svara: Ack, unna mig min frid, Och låt min sommar vara Ännu en liten tid!

(Carl David af Wirsén 1842-1912)

Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där, var inte rädd för mörkret, som ljusets hjärta bär

(Erik Blomberg 1894-1965)

Stay tuned and keep that crazy feeling at
UNIKABOXEN.NET

© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2015