Det började på gatan

Mitt första möte med Chanel or die var i Kungsträdgården 2017. Jimmie Hall stod och sålde t-shirts och gjorde reklam för sitt nyöppnade galleri, Wallery Gallery samt den kommande utställningen Magic City, som han var delaktig i. Det var där och då allting började. Inte bara för mig utan även för Tobias Tobbe Ekman, konstnären som kläckte idén och skapade begreppet. Idén fick han redan 2015 och genom paste-ups placerade lite varstans i Stockholms innerstad blev begreppet och psedonymen Oliw87 snabbt ett välkänt varumärke, men den verkliga hypen kom med Wallery Gallery och deltagandet på världsutställningen för streetart; Magic City - The Art Of The Street.

Hans underbara och stökiga kladd, som den inledande bilden från toaletten på Wallery eller de stökiga bombningarna av de gamla slakthuslokalerna vid Globen, ligger som grund till i princip allt som Tobias skapar. Som heltäckande mattor med ett virrvarr av färger och former. Hundkojan är ett fint exempel på hur detta stök kan ramas in i en strikt och avgränsad form. Utan en utbildning på gatan, en klassisk graffitiutbildning, hade förmodligen inte Chanel or Die blivit vad det blev.

Med sina egna ord på konst.se

Hallå! Tobias heter jag men pga/tack vare min uppväxt med graffitin så går jag ofta under namnet "Oliw87".
Jag har alltid varit intresserad av att måla och då främst stort, kladdigt, stökigt. Som 12-åring fick jag upp ögonen för graffiti och det speglar förmodligen även min konst idag. 2015 kom jag på serien "Chanel or Die". Jag började "pasta" upp hemmagjorda posters inne i stan, framförallt på Östermalm. Reaktionerna kom snabbt och det blev en poppis. Serien har alltid varit en form av avbild av mig själv, kontrast. Å ena sidan livets goda, å andra sidan det stökiga. Jag behöver båda. Men framförallt är det en avbildning av samhället och dess konsumtionshets där vi värderar det materiella mer än något annat. Min konst är inte menad att vara "perfekt". Min konst ska väcka tankar, känslor, funderingar, något att ta vidare. Visuellt vill jag att det ska vara energiskt och gärna bryta av ett stilrent hem.

Tillsammans med den mysticism och skräckblandad förtjusning över konstnären som Jimmie förmedlade skapades en kult kring Oliw87 och hans varumärke Chanel Or Die. Inte accepterat av alla i graffitivärlden, men en stabil grund för Tobias att vidareutveckla varumärket och sitt konstnärsutövande. Tavlorna sålde och blev statussymboler för den övre medelklassen, samtidigt som budskapet var en känga till hela kulturetabissemanget och konsumtionssamhället.

Det farliga och förbjudna lockade och jag överhörde ett samtal på galleriet en gång när ett par frågade Jimmie om de inte kunde få hyra honom i några veckor för att dekorera villan på rivieran. -Han är rätt stökig på riktigt, så det rekommenderar jag inte, svarade Jimmie. Om det bara var ett sätt att skydda Tobias, eller ytterligare ett sätt att spe på myten om den vilda konstnären vet jag inte, men som marknadsföring fungerade budskapet och tavlorna, originalen, sålde som smör och de som inte hade råd skaffade sig ändå en billigare tryckt kopia för att hänga med.

Garageporten målades om men varumärket fanns kvar

På ett sätt kändes det som att Wallery Gallery, trots alla gästspel av internationella och nationella storheter inom streetart, hela tiden i grund och botten var synonymt med Chanel or Die och Oliven, som jag kallade denna anonyma mästare. Hans större målningar blev bakgrunder till filminspelningar och fotosessions. Allt fler kläder producerades. Det som började med några lådor T-shirts växte till en collection. Nedan några exempel från tillfällen på Wallery, där kläder och bakgrunder användes för att lyfta olika projekt. Bilderna tagna i samband med musikvideoinspelningen med rapparen Abidaz och vid ett besök av klädskaparen Sanderson Los Angeles.

2020 gjorde jag ett samlingsreportage om de gyllene åren med Jimmie Hall på Wallery, Så minns vi Riddargatan 1, där det tydligt framgår hur viktig Tobias och hans Chanel or Die varit för framgången med galleriet och etablerandet av streetart i kulturens finrum. Placeringen av galleriet på Östermalm var naturligtvis noga uträknat av Jimmie.

Galleriet har varit med på flera konstnärsresor inte med minst med Oliw87 som idag är ett av de hetaste namnen på den svenska Street art-kartan, skrev Erik Nordlander på Bättre Konst 23 mars 2019, men resan från det förbjudna till det tillåtna attraherade inte alla. Jag minns ett tillfälle ute i Snösätra då jag besökte detta mecka för graffiti och streetart iklädd en tröja med Chanel or Die på. Jag blev starkt ifrågasatt om jag var seriös i mitt dokumenterade av gatans konst. För honom var det inte seriöst att som konstnär kunna leva på sin konst. För honom var det likställt med prostitution och det fanns ett visst motstånd hos personer som hellre såg sig som sanna, kriminella klottrare än konstnärer. En del som jag pratade med under åren både på Wallery och ute i Snösätra hävdade bestämt att vägen till ett konstnärsskap inom streetart går från ett illigalt klottrande av taggar i offentligheten och att dessa bomärken är viktiga för utvecklingen. En utmaning för alla som vill tvätta bort det kriminella från genren och göra sprejburken lika mycket värd som en pensel.

Tillslut fick jag träffa honom

Det skulle ta sex år innan jag blev presenterad för den hemlige psedonymen Oliw87 och fick möjlighet att beskriva min fascination och beundran för det som jag kallar honom, fenomenet Oliw87. Hela tiden hade Jimmie varit hemlighetsfull och vid ett tillfälle sa han: -Vem vet, du kanske redan har träffat honom, och så skulle det mycket väl kunnat varit, eftersom Wallery Gallery var en samlingspunkt för många i eliten för både Svensk och internationell streetart, men när jag tillslut träffade honom 2023, på vernissaget till hans första soloutställning, var det inget återseende utan en ny spännande bekantskap. Äntligen!

Fortfarande lever Chanel or Die, men jag saknar lite av stöket, även om hundkojan fanns med utanför lokalen. Ser fram mot mer från denna härliga människa med många tankar och idéer.