En orgie i uttryck

Allt började i detta industriområde strax söder om Rågsved, när journalisten och Stockholmsskildraren Lars Epstein (nedan till vänster) skrev en artikel i DN 2015. Artikeln publicerades tillsammans med några bilder på en för stockholmarna relativt ny företeelse, ett utomhusgalleri för streetart och graffiti. Det så förhatliga och förbjudna klottret hade fått en frizon och förutsättningar för att visa allmänheten att det går att skapa fantastiska konstverk med sprejfärg.

Strax efter publiceringen av artikeln genomfördes den första officiella festivalen med inbjudna konstnärer från när och fjärran, Spring Remake 2015. Det blev en publiksuccé och en inledning på traditionen att måla om väggarna med nya konstverk varje vår.

Men staden med sin nolltolerans var inte helt nöjda och allt sedan starten har det pågått en kamp, mellan staten och kapitalet hand i hand på ena sidan och en grupp aktivister på den andra sidan. När rivningen av den södra delen av området genomfördes trodde nog många att det var början på slutet, men genom bildandet av Snösätra Kulturförening och ett tätt samarbete med beslutsfattare i stadsdelsförvaltningen har området bevarats och en ny era inletts, där inte bara Streetart och Graffiti lyfts fram.

Micke Rickman (ovan till höger) är ordförande i föreningen och har varit en av initiativtagarna för att bredda utbudet och skapa en scen för allsköns aktiviteter där alla är välkomna. I höst kommer Thåström till Snösätra för två konserter anordnade av Luger och under maj besökte jag och Unikaboxen ett Salsa Block Party.

Men även den traditionella Streetart- och Graffitifestivalen Spring Beast har förändrats. Mer organiserad och även den med ett bredare utbud av uttryck. Att fritt få uttrycka sig är inte alla föunnat, men där det är tillåtet, som här i Sverige, är vi lite försiktiga och uttrycker oss lite lagom, även när vi ser att något hemskt pågår. Övergreppen i Gaza kan inte ha undgått någon, ändå är protesterna inte samlade utan splittrade och politiserade. Nedan synggör Plan B Street Art barnen som drabbas, när vuxna inte kan lösa en konflikt utan bomber och Iron visade upp en besviken och ledsen Jesus. De stolta tjejerna nedan till vänster är glada för sina insatser med namninsamlingar och demonstrationer, genomförda tidigare i Stockholm, för att stoppa folkmordet i Gaza.

SpringBeast har verkligen blivit en orgie i olika uttryck och en plats där du kan lufta dina idéer och ta del av andras.

Inte bara sprejkonst

Som tidigare nämnts har Snösätra utvecklats till en mötesplats där människor med olika intressen träffas för att uttrycka sig eller bara njuta av den inkluderande atmosfären. I en tid av egoism och självcentrering, där många lider av alla de krav och måsten som vi ständigt matas med i mediabrusets eviga flöde, är det förlösande att åka ut till Snösätra. Bara vara och om du vill, dela dina tankar med någon.

Nu med det nya konceptet och med återkommande aktiviteter har målgruppen breddats och det är inte bara sprejare som besöker platsen. Varje söndag är det bakluckeloppis och nu under festivalens fyra dagar fanns det något för alla.

Uppträdanden på scenen med musik, dans och cirkuskonster. Det fanns en liten tattueringsstudio, henna målning, en spåkvinna och en rad konst och konsthantverk till försäljning. Det anordnades workshops med olika teman och det fanns gott om foodtrucks när hungern gjorde sig till känna. Kort sagt en levande mötesplats utan någon entréavgift.

Inget vanligt galleri

Snösätra Wall of Fame är inget vanligt galleri som du besöker för att ta del av konst. Det kan du naturligtvis göra, men framför allt är det ett levande galleri där du som besökare får delta i skapandet. Det gäller alla dagar om året, men i synnerhet när det är dags för remake och Spring Beast. Områdets 6000 kvadratmeter är uppdelat i fria ytor för spontant skapande och prova-på, samt grändens dedikerade väggar för anmälda konstnärer, tänkt för en mer varaktig exponering.

Respekten och förståelsen för uppdelningen landar inte alltid hos besökarna. Att både vara en frizon som bejakar förgängligheten och samtidigt ha ambitionen att bevara vissa verk är en utmaning. Under festivalen hjälps konstnärerna åt att restaurera de målningar som ska bevaras. En av dessa är den stora väggen vid entrén till gränden signerad Joakim Hansén. Han kommer hit varje festival för att restaurera sin målning, som genom sin placering ständigt vandaliseras.

Veckan innan festivalen publicerade Snösätra på förekommen anledning ett inlägg på Instagram. Vandaliseringen av minnestavlan över Tonken blev droppen. Under festivalen lyckades verket återställas av Tomas Sundstrand.

Betydelsefulla för mig och genren

Fredric Sanabria nedan till höger tillsammans med Sagie har betytt otroligt mycket för genren och gjort värdefulla insatser för att sprida värdet av denna underground-konst till fastighetsägare, entreprenörer och gallerier. Genom sitt Instagramkonto @strangefruit_streetart och sina resor har han förmedlat resultaten av vad streetart kan betyda för utsmyckningen av en stad eller en institution. Sedan 2017 är han även en aktiv medlem i Street Art Cities, som har som ambition att kartlägga streetart i världens alla städer och göra det enkelt för besökare att söka upp de olika verken. En mer officiell presentation av Fredric finns att ta del av på Street Art Cities.

Jag träffade Fredric första gången på Wallery Gallery 2017. Det var galleristen och fastighetsutvecklaren Jimmie Hall, som presenterade honom för mig. Ovan till vänster tillsammans med Vegan Flava. Jimmie öppnade många dörrar för mig och genom honom fick jag så småningom ett litet nätverk av aktiva inom genren och började även röra mig utanför Stockholm. Det har sedan mitt första trevande försök 2013, att beskriva subkulturen i staden, blivit en hel del reportage, som nu alla finns under kategorin Konst här på Unikaboxen.

Närvaron av dessa två legendarer gav extra tyngd åt årets Spring Beast och det var länge sedan jag lyckades fånga dem på en bild tillsammans. Förutom bilden hann vi även umgås en del, för att uppdatera status och rapportera om pågående projekt. Jimmies Wallery Gallery är sedan 2019 ett minne blott, men hans nätverk lever och i jobbet som fastighetsutvecklare utnyttjar han flitigt sina konstnärskontakter. Fredric kämpar å sin sida vidare med sitt flöde på Instagram och i sommar kommer han bland annat visa upp vad Art Scape 2025 Tranås har att erbjuda.

Inte alltid rättvist

I detta reportage dokumenteras osignerade verk som inte är färdigställda blandat med färdiga, för att visa på processen och det omfattande arbete som ligger bakom varje målning. Med respekt för konstnärerna rekommenderar jag ett besök till deras respektive Instagramkonto för att ta del av de verk som konstnären signerat och godkänt som klara.

Det allra bästa alternativet är naturligtvis att åka ut till Snösätra och uppleva konsten på riktigt. Ibland har jag gjort ett separat reportage en vecka eller två efter festivalen, men i år fanns inte den tiden tyvärr.