© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2019
Stampen ett klassiskt vattenhål för jazz och blues diggare
Som tonåring på 1970-talet med ett tämligen öppet sinne för musik var Stampen en av många musikscener i stan, som jag fortfarande gärna återkommer till. Stället ligger i hörnet Stora Gråmunkegränd och Stora Nygatan i Gamla Stan och interiört har inte mycket förändrats sedan öppningen 1968. Den magnefika väggmålningen av Hans Arnold har funnits med så länge jag kommer ihåg, men fanns inte på plats vid invigningen. Bilden till höger från invigningsåret visar detta, men annars är det mesta sig likt. Bilden är hämtad från en platta utgiven 1968 och inspelad på den nyöppnade jazzklubben.
Sten Holmquist, jazzentusiast och en av Stockholms tidiga entreprenörer inom restaurang och showbiz hittade här sitt drömställe i slutet av 1960-talet. Namnet Stampen i Gamla Stan ingick i förvärvet då lokalen tidigare inhyst en pantbank, en stamp på Stockholmsslang. Smart att utnyttja detta av honom. I förvärvet ingick även de gamla källarvalven från 1600-talet.
Genom källarvalven sammankopplas lokalen med den intilliggande Geronimo´s FGT , som idag ingår i musikmenyn och serverar ett lite rockigare utbud.
Ett ställe som överlevt kriser och lyckats behålla sin särart skapar lätt ett gäng av stammisar. Några kommer varje lördagseftermiddag på bluesjam och blandas med tillresta från när och fjärran som vill återuppliva minnen från tidigare besök. Lägg till spontanbesökarna som frågat taxichauffören om en jazzklubb och du får en trivsam blandning av människor i alla åldrar och med olika bakgrunder. Stampen själv uttrycker det, naturligtvis på engelska, med orden:
It has become a meeting place for people of all ages, offering anything from the “American Folk Music of 1910-1959” – traditional jazz as it is known to some – to modern blues, or soul r&b acts. Or as we simply put it: American roots music!
Rörd till tårar
Maxie är ingen finlirare där allt är noga planerat och varje ton sitter precis där den ska. Nej, Maxie´s speliningar bygger på stundens inlevelse och atmosfären just där och då. Det kan bli överrasningar både för publiken och bandet, som denna kväll när en känd bluesdänga plötsligt övergick i reggie. Det är just det som är styrkan - att kunna förmedla känslan. Första gången jag och min fru såg Maxie rördes vi bägge till tårar. När vi berättade det för honom blev han också rörd och förstod att han nått fram. Bandet bjöd för aftonen på en blandning av delta blues och hill country blues med låtar av Robert Johnson, Son House, Fred McDowell, R.L Burnside, Jessie Mae Hemphill med flera, men så även lite Bob Marley.
Kvällens sättning
Maxie FreeMan – Guitar Vokals,
James Bradley Jr – Drums and Vokals,
George Hedlund – Keyboards and Vokals
Molle Molin – Bass and Riot manager
En hemlig hjälte
Någon tydlig biografi av denna själens riddare som huserat här i Gamla Stan i åskilliga år har jag inte hittat, men killen har hållit på ett tag och det verkar som han faktiskt har två artistnamn Maxie Freeman och Maxie Dread. Praktiskt när man behärskar flera musikstilar.
Håll utkik efter denne man
2018 blev det tre konserter för mig och min fru. Vi får se vad 2019 kan bjuda på, men en sak är säker; gillar du när känslorna flödar till gungande blues ska du lägga namnet Maxie Freeman på minnet och boka en biljett så fort ett evenemang dyker upp. Han finns på Facebook.
Två inspelningar med Maxie Freeman
Den första från ett bluesjam på St Clara den andra från kvällens konsert på Stampen.
© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2019