BLOWs Pride Closing Boat Party

George Chamoun aka Rasuul och senast CHAMSEX är är en klubbarrangör, DJ och curator som brinner för att lyfta queer och progressiv kultur inom Stockholms klubb- och konstscen. Projektet Stockwig blev ett återkommande ikoniskt inslag i Stockholm Pride Week och projektet BLOW, en traditionell bögklubb som välkomnar alla queers enligt beskrivningen på nätet, fick stor uppmärksamhet när de skapade magi i Kollektivet Livets lokaler vid Slussen. Hans senaste kanske blir hans största. Delaktigheten som COO eller Vice VD i ett helt hus i Värtahamnen på 3 400 kvadratmeter, House Of Q, lär bli en utmärkt plattform för hans kreativitet och något som hela hbtqi-communityt i Stockholm väntat på. Initiativtagaren, projektets ledare och VD Peter Sandkvist sa till tidningen ETC tidigare i höst i artikeln Megasatsning trotsar klubbdöden för queera: –Efterfrågan är stark, det är inte som att hbtqi-communityt blivit mindre. Problemet är att vi inte har våra egna platser.

Med House Of Q skapas förutsättningar för en mer hållbar lösning för queera fester och arrangemang. Beroedet till välvilliga fastighetsägare och tillmötesgående bostadsrättsägare blir betydligt mindre och placeringen i Värtahamnen, lite utanför de befintliga bostadsområdena på Gärdet, borgar också för att satsningen ska hålla över tid. Bilden ovan sammanställd av bilder från hemsidan.

När jag samtalade med George där och då på båten var mitt fokus Märtha och hur planerna såg ut för BLOW på den scenen. Vi pratade aldrig om det nya och revolutionerande i Värtahamnen. I ärlighetens namn visste jag inte riktigt vem jag pratade med. Det var först när jag började jobba med bilderna hemma på redaktionen som poletten föll ner. Det förklarade också varför så många kända ansikten från Glampocalypse och Queers For Palestine deltog på festen. Frågade Samuel Girma, en nyckelperson i organisationen om han var nöjd med årets demonstration och deltagandet i Pride Parad. Svaret blev lite svävande, men han konstaterade att antalet som valde att gå i paraden under parollen Queers For Palestine var imponerande och att det inte uppstått några allvarliga konfrontationer. Redan 2024 uttalade sig gruppen på Flamman.se inför paraden; Ett sista engångsligg med Stockholm Pride, men den uppmärksamhet som Stockholm Pride Parad ger är svårslaget och än en gång blev det att krypa till korset och anpassa sig till det gemensamma budskapet att manifestera kärlek, även om man går sin egen väg och protesterar högljutt och med allvarliga miner. Ända sedan 2016 har denna avdelning i Paraden stuckit ut och deltagit på sitt sätt. Samhällsklimat och iskalla högervindar har påverkat både aktivitet och antal deltagare genom åren. Allt kanske inte går att lösa med kärlek.

För mig var det viktigt att hålla mig kvar i Stockholm Pride Week och tillsammans med mina vänner William och Jimmie också reflektera, analysera och minnas tidigare eskapader i Pride Park. Det var ett kärt återseende när William, en duktig fotograf och filmare, dök upp i Champagnetältet på lördagskvällen. Efter en magnefik show med Queens and Kings i Glamspäck stängde vi Parken i ett av öltälten och stämde träff för ett litet closing party på Märtha dagen därpå. Då dök även vapenbrodern Jimmie upp med damsällskap. Det blev ett mysigt och trevligt avslut på Stockholm Pride Week med mycket kärlek, skratt och småprat till toner från DJ James Lotion, DJ Alex Freeman och DJ Rasuul.

Jag älskar människor

Jag älskar verkligen människor och vad alla möten ger mig. Kameran underlättar och blir en nyckel till okomplicerade närmanden, som resulterar i små samtal. Bilderna hjälper mig sedan att komma ihåg och ta fram lite av den känsla som fanns där och då. Känslan skapar i sin tur eftertanke, som i bästa fall ger mig inspiration till några rader här på Unikaboxen. Ibland relaterat till mötet, ibland större och i ett bredare perspektiv, men utan alla dessa möten skulle mitt liv vara betydligt fattigare.

Det är olikheterna, att varje människa är unik, som skapar spänning, men också förenar oss. Vi tycker olika för att vi är olika. Varje människa har med sina erfarenheter byggt sin ram att verka i och tillsammans gör det oss oslagbara, men alla som försöker klämma in oss i en gemensam ram utifrån ett visst ideal eller övertygelse kommer misslyckas. Det resulterar bara i ett binärt tänkande där vissa har fel och andra står för det rätta. Jag har därför alltid framhävt dialogen framför debatten, utan att för den sakens skull framstå som en konflikträdd ja-sägare.

Vad är då rätt och fel, vilka är motsättningarn och vad står de olika grupperningarna för som aktivt deltar i Stockholm Pride Week? Regnbågskapitalisterna mot de renlärda och arga, men även den mest övertygade kommunist måste väl ändå medge att ekonomi har en viss betydelse för att få någonting att hända. Läste någonstans att biljettintäckter och pengar från sponsorer och företag i Pride Park finansierar Pride House och utan denna av vissa så kritiserade kommersiella marknad skulle det inte finnas möjlighet att arrangera alla dessa förläsningar, informativa möten och påverkanskampanjer, som faktiskt är en viktig del av verksamheten och en del av syftet med Stockholm Pride.

Alla har vi en möjlighet att lyfta fram det positiva och säga JA till det vi gillar istället för att leta upp det vi inte gillar och säga NEJ. Det handlar om inställning. Är glaset halvfullt eller halvtomt? Det kräver lite mer av oss att säga Ja och manifestera en hållbar väg framåt. Så mycket enklare att säga NEJ och demonstrera ett motstånd. I den tid vi lever i med otrygghet och hot är det extra viktigt att lyfta fram det som gör oss trygga och får oss att tro på framtiden. Att samlas under parollen Kärlek och med alla tänkbara uttryck manifestera utövandet kommer lysa upp tillvaron, skingra de mörka molnen och dämpa hatet. Vi måste våga säga JA och inte falla för det enkla med att säga NEJ.

Efter ett tag kände vi oss färdiga med Märtha och begav oss till Gamla Stan och Secret Garden. Där utökades sällskapet och fler engagerade sig i vårt småprat och smittande skratt. Det resulterade i en barrunda och vi hamnade tillslut på den Irländska puben The Liffey på Stora Nygatan. Där avslutades kvällen med det ständiga löftet - vi måste ses snart igen, men alla vet att när väl vardagen kommit igång blir tiden knapp och att få till något planerat möte är inte att tänka på. Däremot har vi gemensamma intressen och rör oss ibland på samma ställe, så vem vet när vi ses härnäst.

Tack alla för ett underbart slut på Stockholm Pride Week 2025!