Varje torsdag hela sommaren

Tack vare några generösa gubbar på Essibellas fik i Morgongåva avslöjades denna skatt för mig. Utan dem hade jag förmodligen fortfarande varit helt ovetande om detta paradis för biltokiga. Varje torsdag hela sommaren, med början första torsdagen i maj, samlas bilentusiaster från hela Sverige, som har vägarna förbi och är sugna på en Pic-Nic i det gröna. Alla typer av bilar, motorcyklar och andra fordon dyker upp, men alla med en gemensam nämnare - fordon för entusiaster och fordon som är väldigt roliga att titta på, prata om och bara njuta av.

Mitt första besök efter rekommendationerna från gubbarna i Morgongåva var säsongens andra möte på självaste Kristi Himmelsfärdsdag. Det pratades om rekordpublik och jag gjorde ett litet reportage, men när jag gick igenom allt från 2021 inför publiceringen av Årskrönikan saknade jag sommarens två besök på Nivsta Gård och kände att jag måste skapa ett reportage till. En liten tillbakablick på sommarens bilträffar 2021. Ibland kan det vara bra att spara på krutet tills det bäst behövs. Nu i vinterslasket här i Stockholm känns dessa bilder nästan overkliga, men av erfarenhet vet jag att det kommer bli en sommar även i år. Tills dess får vi kura i garaget, putsa på kromet och njuta av dessa bilder.

Min ögonsten - en Fiat

Torsdagen den 1 juli åkte jag och min biltokiga dotter ut till Nivsta Gård. Jag hade berättat för henne om detta för oss tidigare okända Mecka för motorintresserade och försökt att hitta en torsdag där vi båda var lediga och kunde göra en gemensam utflykt. Dessutom är den här typen av evenemang tämligen väderberoende och inte alla torsdagar lämpliga. Vi hade dock turen att få uppleva två torsdagar sommaren 2021 där allt föll på plats och skapade absolut magi.

Att allt inte bara handlar om dollargrin och tunga V-åttor visade Janne Schröder från Sollentuna tydligt när han stolt berättade för oss historien om hans Fiat 1500 cabriolet från 1963 och varför den kom till hans ägo.

-Jo det ska jag berätta för er genom att visa er en liten detalj. Det var insidan på dörrarna som fick mitt hjärta att börja klappa och som fick min hjärna att bestämma sig. Något så vackert hade jag aldrig sett och kände att den här kärran måste jag ha, sa han stolt och utstrålade sann lycka såsom bara en riktig nörd kan göra.

Och detta är verkligen nördarnas paradis. Jag beundrar verkligen dessa människor som kan fly vardagens grå och alla larmrapporter om civilisationens sammanbrott och hitta frid i sitt intresse. Det är till stor del det som Unikaboxen handlar om - att vara en guide till det goa i livet och ett dokument som bevisar existensen av dessa fantastiska människor oavsett vad de snöat in på. Det behöver inte betyda att dessa människor kör huvudet i sanden och världsfrånvänt tar avstånd från mänsklighetens gemensamma utmaningar. Det är snarare ett sätt att balansera livet, känna tacksamhet och orka hantera det som är mindre njutbart. Som jag skrivit så många gånger förut är jag övertygad om att vi alla växer om vi har ett intresse vid sidan om fövärvsarbete och vardagens måsten.

Jänkarna dominerar

Även om Nivstas torsdagsträffar är öppet för alla är det trots allt de Amerikanska klassikerna som dominerar och imponerar mest på mig. 2016 gjorde jag en liten uppställning i samband med ett besök och reportage hos Leif-Ivan i Tumba. En uppställning som dels beskriver Detroit som huvudstaden och dels ger en bild av grundsortimentet för den Amerikanska bilhistorien från de tre giganterna Ford, GM och Chrysler. En fjärde koncern finns med, AMC. Trots att bolaget bildades först 1954, som en sammanslagning av flera bilindustrier i ett försök att överleva vid sidan av de tre dominanterna, finns här ett stycke bilhistoria som sträcker sig så långt tillbaka som 1897. Det var då som Thomas B. Jeffery tillverkade sin första personbilsprototyp, som sedan fem år senare blev en av de första serietillverkade personbilarna i USA. Bilen såldes under varumärket Rambler. 1916 köpte Charles W. Nash företaget och ändrade namnet till Nash Motors. AMC lyckades stå emot dominansen och genom modeller som Gremlin och Pacer på 1970-talet skapades alternativ till det traditionella utbudet, men 1987 tar sagan slut och Chrysler köper upp företaget.

Mitt intresse för bilar började tidigt. En stor del av mina första år tillbringade jag i mellanrummet mellan bakruta och baksäte i familjens bubbla på resor runt om i Sverige. Hos farbror Sven i Värmland fick jag leka i och bland hans skrotbilar. Han var bilmekaniker med egen verkstad och återförsäljare av Tjeckiska traktorer. Han gjorde även allvarliga försök att få ut Tjeckiska bilar på den Svenska marknaden. På hans gård fanns därför en mängd rostiga lik av märket Škoda. Det är framförallt de svansmotorförsedda modellerna Škoda Octavia och Škoda 1100 MB som jag förknippar med frabror Sven och 1960-talets somrar i Värmland. I nedre tonåren inspirerades jag av Hot Rod Show i Marmorhallarna och hemma i pojrummet byggde jag plastmodeller av mina favoriter. Chevrolet 1957 ligger fortfarande i topp. 1978 köper jag min först bil en Amazon 122 S av 1964 års modell med overdrive och dubbla förgasare. Samma år tar jag körkort och börjar lagligt fara runt i Europa med min ögonsten som jag på tio dagar tillsammans med Pappa förvandlat från vrak till acceptabel bruksbil med ny lack och två tums avgassystem. Med Amazonen tar mitt engagemang i garaget slut och när jag efter sex spännande år kör henne till skroten börjar ett liv utan egen bil, bortsett från en kortare period med företagsbil. Även om jag hela livet drömt om jänkare har jag aldrig kommit närmare än en raggarsväng i Göteborg med lumparkompisens pippigula Valiant med knappautomat. Men jag kan fortfarande drömma och älskar att köra bil. Sedan 2013 gör jag det i en Volvo V70 från 2011. En driftsäker bruksbil utan glamour.

Alla dessa människor och deras magnefika maskiner

Bakom varje ratt finns en människa. En stolt människa som gärna visar upp sig och sin maskin på denna Cat-Walk. Många har spenderat stora delar av sitt liv med att skruva motorer, knacka plåt och allt annat som krävs för att dessa rariteter ska fortsätta att rulla och skapa glädje för både ägaren och besökarna på alla de möten som arrangeras varje år. Med en reservation för de senaste årens restriktioner och uppskjutna event på grund av Corona.

Och stoltheten både syns och hörs. Det gäller även de som köpt en redan färdigställd vagn. Det handlar om hängivenhet, beslutsamhet och försakan oavsett om du betalar i pengar eller i tid. Tror även att det kan vara genetiskt betingat. Det är åtminstone ingen nackdel att födas in i denna värld och redan från tidig ålder lära sig att hantera ett topplocksbyte eller justera en förgasare.

Vill man och har råd finns här på Nivsta Gård goda möjligheter att köpa in sig i sällskapet och bli en som kör jänkare. En av de stora ladorna fungerar som utställningshall för att visa upp delar av sortimentet som är till salu. Priserna kan uppfattas som väl tilltagna, men bilarna är ordentligt genomgågna och fullt kördugliga. Finns både finbilar och varianter med patina i lacken. Den senare varianten har blivit mer och mer populär.

Och med vinden bistert vinande utanför fönstret förflyttas jag till sommarens lättvindighet och minns hur härligt det var där ute på Nifsta Gård. Längtan efter att få komma ut ur idet, känna värmen och träffa folk förstärks av Coronapandemins härjningar. Nu med nya restriktioner vintern 2022 blir längtan efter en vår större och gäller inte längre bara naturens normala skiftningar, utan omfattar nu även ett slut på all oro och begränsningar relaterade till Covid19 och alla muterade varianter. Vi orkar snart inte med allt elände utan behöver en vår som inger hopp på många olika plan. När ljuset nu snart återvänder till våra breddgrader är min förhoppning att det ska lysa upp även våra tunga sinnen och väcka de idéer som behövs för att ta oss ur detta mörker. Bilderna i detta reportage visar ändå att utvecklingen går åt rätt håll. Jämfört med 2020 blev 2021 ändå något bättre och en viss öppning kunde skönjas.