© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2017

För åttonde året i rad arrangerades Stockholm Street Festival i Kungsträdgården. En festival jag lyckats missa sju år i rad, men detta år hade jag planerat in eventet i min kalender och om bara vädret tillät skulle jag äntligen få ta del av detta och se om det kunde leva upp till mina förväntningar och behov. Mitt intresse för street art i allmänhet och graffiti i synnerhet var det som gjorde mig uppmärksam på arrangemanget. Att Wallery stod som medarrangör bådade gott. Några spraykonstnärer med internationell status hade bjudits in av dem för att skapa live. Los Angeles-sonen Tristan Eaton var en av dessa celebriteter, som enligt programmet skulle spreja en luftballong. Någon luftballong såg jag aldrig till, men träffade honom vid en lasbilstrailer, som han gjorde en avancerad målning på.

Wallery är ett galleri för street-art. Ett webbgalleri, men med ambitionen att visa konsten även utanför internet, genom event, utställningar i offentliga lokaler och i sitt egna galleri. En av initiativtagarna, ägaren och curatorn Jimmie, var själv aktiv som ung och jag fick en pratstund med honom på festivalen. Han brinner verkligen för graffen, men vill nå ut till nya målgrupper.

- I själva rörelsen är man ofta djävligt kritisk och kan bättre själv. Jag vill nå ut till de konstintreeserade. De som uppskattar konstformen, men idag har svårt att hitta den på vanliga gallerier.

Wallery verkar varken sakna ambitioner eller idéer. Barn och ungdomar fick själva prova på att spreja på en uppsatt vägg gratis. Samtidigt såldes T-shirts och Sweaters för 600 kr respektive 1000 kr med tryck av Oliw87. En exklusiv begränsad upplaga med projektet Chanel or Die tryckt på plaggen. Smart sätt att göra en extra twist på projektet som enligt Oliw87 på wallery.se: ...ville se hur folk på Östermalm reagerade om man blandade ihop street art med ett riktigt lyxmärke, Chanel.

Kanske är Oliw87 på väg att bli en Chanel bland gatukonstnärerna. Många verk värderas idag högre än både akryl och akvarell, men precis som i den traditionella galleri- och auktionsvärlden beror värdet i många fall mer på konstnärens attraktionskraft än på själva verket. Med aktioner som Chanel or Die har han goda chanser tror jag.

Bratsen älskade det och jag tyckte kontrasten var rolig – lyx kombinerat med stök blir jävligt nice. Som jag stått och flinat åt alla bloggtjejer som posat framför mina verk, bloggtjejer som knappast har fått upp ögonen för annan offentlig konst. Den visar väl lite vem jag är som person också, å ena sådan gillar jag också lyx inom vissa gränser, å andra sidan vill jag ibland bara gå ut och trasha hela stan.. dvs motsatsen till den traditionella ”lyxpellen”. Jag har mina demoner jag fightas med, spelar för båda lagen. Jag älskar mitt dubbelliv!

Tristan föddes i Los Angeles 1978. Flyttade runt en del som tonåring och hamnade i både London, Detroit och New York. De urbana miljöerna blev tidigt skådeplats för hans gatukonst. Han målade på allt, från skyltar till containrar. Som artonåring designade han sin första leksak för Fischer-Price och blev snabbt en drivande kraft inom leksaksindustrin. Fick internationell status med projektet Kidrobot, som inkluderade konstleksakerna Dunny och Munny. 2004 blidade han Thunderdog Studios i New York City och blev ledande inom reklam och den kommersiella konstsfären, med kunder som Nike, Versace och till och med Barack Obama. Idag är Tristan kanske den mest väletablerade och anlitade av de gatukonstnärer som är aktiva idag.

Hans personliga collage i storformat på fasader och som här på en lastbilstrailer har gjort honom berömd i hela välden. Hans verk finns att beskåda över hela klotet från Paris till Shanghai. Parallellt med sina storskaliga verk arbetar han också med Fine Art och finns bland annat representerad i den fasta samlingen på MoMA, Museum of Modern Art i New York. Tror att besökarna på festivalen fick sig en tankeställare när de fick bevittna Tristans noggranna arbete med trailern. Detta är vår tids muralmålare. En modern Albertus Pictor eller Michelangelo. Kan man lösa luktproblemet vore det spännande om någon av dessa mastodonter fick uppdraget att fylla väggarna i en kyrka, med aktuella bilder för att visualisera himmel och helvete.
Följ honom på instagram: @tristaneaton

Dump Trump

Ända sedan Donald Trump flyttade in i vita huset har han varit ett kärt ämne för gatukonstnärer och en person man gärna häcklar. Till höger ser vi ett färskt exempel av herr Nilsson på Instagram, en spännande och produktiv artist som jag följer och gärna vill se mer av.

Ludvig Levinsky är artistnamnet på en konstnär som varit verksam sedan 2003 och med en registrerad enskild firma sedan 2012. I Kungsträdgården valde han att beskriva Trump som Pinocchio, vars näsa förlängs när han ljuger.

Festivalen beskriver hans konst i programbladet med;
Hans konstverk föreställer illustrerade reflektioner om samtiden genom abstrakt realism, vanligtvis med blandade tekniker och medium. Ludvigs målningar formas av nya stilar och intryck även om grafittin sitter i ryggmärgen. Han inspireras av urbana miljöer och karaktärer som har en stilistisk koppling till gatukonst.

 

Nano presenteras i programbladet med; har målat graffiti seriöst sedan 2012. Han fick mycket inspiration av sina kompisar när han var med i konstkollektivet Woodhill studios. Idag målar Nano under sitt egna crewnamn, Förortsafari och gillar att experimentera med olika färgkombinationer, tjockhet och skärpa på linjer. Nano har sällan en skiss som han följer utan kör mycket på känsla.

Att stå och titta på honom en stund medan idéerna fortplantar sig via sprejburken till väggen är inspirerande. Sakta växer en bild fram, lager för lager, med en färg i taget. Nästan en litografisk teknik där till och med konstnären kan överraskas av resultatet.

Ståle Gerhardsen är en autodidakt konstnär från Norge som tycker om att använda väggar och fasader som canvas, står det i programbladet. Ståle gör utsmyckningar, skulpturer, målningar, illustrationer, installationer, ljud, film, spray, kol. På väggen lika lätt som på papper. Han publicerar böcker om egna verk och håller även i föreläsningar, kurser, skriver artiklar, designar och illustrerar. De två bilderna ovan är resultat av hans skapande och illustrerar på ett bra sätt förgängligheten och gatukonstens för det mesta korta exponering. Bilden till vänster är från lördagen, till höger övermålad på söndagen och med ett nytt motiv. Tack vare våra social medier har gatukonsten fått en frizon, där verken bevaras och kan beskådas av alla till tidens ände, eller serverns kollaps.

Bästa pratstunden fick jag med en av gatukonstens seniorer, @sibyllagun. På bilden nedan med Iron, som jag länge beundrat, bland annat för hans väggar i Snösätra. 2015 gjorde jag ett reportage från Spring Remake, där du kan ta del av flera av hans verk och andra intressanta konstnärer. Sibyllagun är ett begrepp i dessa kretsar och en sann aktivist som inte bara förmedlar andras verk på Instagram utan även fögyller den urbana miljön med sina virkade alster. Finns representerad i mitt reportage från Snösätra. Det var otroligt roligt att äntligen få träffa henne live och byta konton och visitkort. Vi pratade bland annat om Kolingsborg och den gemensamma vännen* Rolfcarlwerner, som var först ut av de utvalda konstnärer vars uppdrag var att dekorera byggnaden innan rivning sommaren 2015. Han fick ta emot all uppdämd ilska från de demonstranter som samlats på Slussen för att protestera mot rivningen. Inte helt rättvisst tyckte Sibylla och jag höll verkligen med.

*Träffade Rolfcarlwerner på Snösätra Spring Remake 2015 och är sedan dess hans vän och följare i sociala medier.

Om Amara står i programbladet; Hennes stil känns igen med sina livfulla färger, organiska former, mönster och ansikten. Inspirerad av de gamla civilisationerna och religiösa artefakter från hela världen. Amara ger sina andliga gudinnor och varelser liv på gatorna och i hennes målningar för att se och skydda sin omgivning. Hennes favoritverktyg är den sprayburk som hon använder för att skapa sina stora väggmålningar runt om i världen.

Fortfarande är detta i viss mån en lite ljusskygg skara, som balanserar mellan det tillåtna och det otillåtna. Oliv87 beskriver denna dubbelnatur på ett bra sätt i reportagets inledning. Identifikationen blir därför ibland en utmaning, eftersom jag inte vill röja någons identitet, som vill vara anonym. Nedan till höger det färdiga verket av Iron där gata och vägg bildar enhet. Nytt, läckert och inspirerande.

Förutom inspirerande samtal med gatukonstnärerna och deras beskyddare bjöd festivalen även på gycklarkonst. Internationella stjärnor såg till att alla fick någonting denna färgglada och regnfria helg i Kungsträdgården.

Stay tuned for more at UNIKABOXEN.NET

© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2017