Så var det äntligen dags igen

Förväntningarna var som vanligt höga när jag svängde in på området för att hitta en parkering. Jag var ganska tidigt ute. Trots det var jag inte ensam. Parkering hittade jag snabbt, men kön till registreringen och hämtning av festivalsbanden hade redan blivit lång. Många ordnar detta redan under onsdagen. Det är främst de som bor på området och i princip aldrig lämnar festivalen. De som utnyttjar de sovsalar som ställts iordning eller tältar på den närliggande campingplatsen och inte lämnar förrän söndag.

Trots den långa kön gick registreringen ganska fort, tack vare en effektiv hantering och jag fick mitt festivalband. Tanken var sedan att jag skulle åka till mitt hotell och checka in, men suget från festivalområdet gick inte att motstå. Där inne träffade jag några vänner och sedan var allt igång.

Värdegrund

I princip alla företag och organisationer har en värdegrund, som imponerar och känns rätt, men det är inte alla som kan hantera den i praktiken. På NärCon är den närvarande och känns medsamma du fått ditt band runt handleden och går in på området via någon av de tre ingångarna. Det ligger i luften på något vis och håller i sig hela vägen fram till finalen och söndagens avsked.

Det är nästan märkligt hur väl allting fungrar och hur vi människor kan bete oss i en trygg miljö. Här råder respekt och vi tar hänsyn. Till och med fotografer som jag själv tänker på att inte stå i vägen för publiken, när det vankas uppträdanden och det är ingen i publiken som hindrar en fotograf från att komma fram till scenen och ta några bilder. Det är en märklig symbios, där vi hjälper varandra att ha roligt och trivas tillsammans. Varför ska detta vara så svårt i vardagen och i samhället i övrigt. Allt oftare undrar jag vad det är som saknas. Varför vi beter oss som vi gör. Allt kan väl inte bero på en splittrad och oenig politisk ledning, som gärna vill dela upp oss i vi och dem, eller?