Trummorna dånade taktfast och undan för undan erövrades bron av ritmistas och sambistas. Jag vet faktiskt inte riktigt hur det fungerar, men till skillnad mot Sverige verkar det inte krävas någon polisiär insats med avspärrningar och bevakning av ordningen. Kanske ett formellt tillstånd, men ordningen och hanteringen av irriterade cyklister och bilister hanterades av gruppen själva med kärlek och en fast beslutsamhet att fira Copenhagen Carnival.
Det blev många kära återseenden av mina Danska vänner, som nu varit mina sedan 2019, min första Copenhagen Carnival här på unikaboxen.net. Efter ett tag kom även gänget från Göteborg och sambaskolan A Bunda. Fler kärleksfulla kramar och givande samtal blandades med min ambition att skapa ett gäng passande och användbara bilder.
Kanske är det en illution, men så fort jag kommer ner till København är det sociala klimatet betydligt varmare och det finns en befriande känsla av frihet. Jag vet att det finns problem med rasism, främlingsfientlighet och homofobi i bägge länderna, men känslan av att Danmark skulle vara friare eller mindre ängsligt beror kanske på det Danska vardagsklimatets mer frispråkiga och lite ärligare ton. De faktiska skillnader är egentligen inte så stora. Vi har gemensamma utmaningar och hatbrotten har en tendens att öka i ett alltmer polariserat samhälle. Kanske är vi och dem lite mer diffus här än hemma, åtminstone när det stundar karnival i den Danska huvudstaden.
