Invigningsmingel

Det blev inte riktigt som förr i VIP-tältet på Östermalms IP med champagnebaren. Nu skulle vi invigningsmingla i Fållans mörka lokal. Mer plats, men utan den där klassiska Pride-känslan. Det kändes instängt och den där euforiska och familjära stämningen uteblev. Saknade många som tidigare brukade dyka upp och mingelbilderna blev få. Därför vill jag här istället, i ett litet personligt galleri, presentera några människor jag träffat och minglat med under årets Pride Week i Stockholm. Människor som under åren berikat mig och skapat en känsla av stolthet, en stolthet över att vara människa och vad vi kan åstadkomma. Bilderna är tagna i olika miljöer och från veckans alla dagar.

Nedan till vänster har vi Robin Werner som med sitt alter ego Elecktra invigningstalade i Pride House under måndagen. Hennes flams, trams och humor gav orden i talet en sorts krispighet och djupare innebörd. Jag blev rörd över ärligheten och den sårbarhet som vi alla utsätter oss för när vi väljer kärlek framför hat. Det var en ny sida av Elecktra som jag gillade och berördes av. Nummer två är Jon Voss, journalisten och regnbågsaktivisten som grundade tidningen QX och var med och startade Regnbågsfonden. Seriös och kunnig och en person jag gärna byter några ord med. Därefter Thomas Balestan, som jag först träffade under mitt engagemang på Patricia sommaren 2021 tillsammans med Lights Event och Christian Gerdes. Sedan dess har jag följt honom och hans Tease Easy, en sorts Queerlesque som hade premiär på Bonden Bar 2 april 2023. En sann entertainer under artistnamnet Zizi Buffet. Längst till höger har vi Jan-Erik Persson. En vän sedan Stockholm Pride 2012 i Tanto och min personliga ciceron i regnbågsfamiljen. En viktig person för mig på många sätt.

I raden nedan hittar vi först Melica Amina. En vän inte bara på Instagram. Kommer inte ihåg när vi först möttes, men varje gång vi ses är det ett kärt återseende och leder nästan alltid till några bilder. Hon är en provocerande aktivist, entertainer och modell. Hennes kamp mot mullornas Iran och för mänskliga rättigheter är som en röd tråd i allt hon gör. Plattvändaren Leo.B har genom åren blivit en mycket god vän som ständigt förser mig med nya gig. Att jag åkte på flaket med Socialdemokraterna i paraden var hennes förtjänst. Kanske en katt bland hermelinerna, men samtidigt en av våra mest ärliga politiker är Jan Jönsson. Han har under de senaste åren, när vinden vänt, blivit en frontfigur för frihet och mänskliga rättigheter i Sverige. Hans Pride-tal 2025 har redan blivit en klassiker. Sist ut i mittenraden är Lucaz Enigma som genom beslutsamhet och med en imponerande energi skapat ett eget klädmärke och mot alla odds slåss i den tuffa designerbranschen. En frisk fläkt som jobbar med recycling couture och att våga vara annorlunda.

Nedan har vi från vänster först Petter Wallenberg, som jag länge beundrat på håll för hans outtröttliga arbete med att få hatbrott lagförda. Hans arbete med internationell solidaritet och engagemanget med alternativa förebilder för barn genom teaterprojektet Bland Drakar och Demoner är imponerande. I år fick jag tillfälle att träffa honom och tacka för hans insatser. Arto Winter, Mälarpaviljongens skapare och vars initiativ med att skänka en del av restaurangens överskott till en fond, senare ledde fram till Regnbågsfondens bildande. En person som verkar i det tysta utanför strålkastarljuset, men vars handlingar får stor påverkan. Julia Alfrida mötte jag första gången i Köpenhamn på The Big World Pride Eurovision Party. En underbar människa som fått gåvan att nå ut till människor. Inte bara genom musiken. Som föreläsare pratar hon om psykisk hälsa och ohälsa på ett sätt som berör. Under hennes framträdande på Stockholm Pride 2026 använde hon hela paletten. Mötet med författaren och sexologen Sandra Dahlén, när hon predikade kvinnlig sexuell tillfredsställelse i Sofia Kyrka på Internationella Kvinnodagen 2022, har för alltid etsats sig fast i mitt minne och varje gång vi ses återupplivar vi händelsen som något utöver det vanliga.

Ännu en skillnad från tidigare år var att torsdagen, som är den populära Schlagerkvällen, bakades ihop med invigningen av Pride District. En vågade kombination. Ett nytt område med helt andra förutsättningar. Hade kanske varit smart om onsdagen varit kvar som ett sorts genrep. Nu var alla äggen i samma korg och det skulle visas sig vara ett stort misstag. Schlagerkvällen som alltid varit den som lockat flest besökare, blev ett stort fiasko och ledde till protester och krav på att få pengarna tillbaka.

...Årets festival innebar också en stor förändring då festivalområdet flyttades från Östermalms IP till Slakthusområdet. En del fungerade mycket bra, medan annat fungerade mycket dåligt. Det senare beklagar vi verkligen. Vi ser samtidigt att det finns viktiga lärdomar att ta med oss från årets festival...

En del av Stockholm Prides officiella ursäkt på Instagram efter kaoset under Schlagerkvällen. Kaoset berodde på en grav miss i planeringen. Arrangörerna hade förlagt festivalens absolut populäraste dragplåster – Schlagerkvällen – på Fållans inomhusscen. Lokalen har en maxkapacitet på cirka 1 500 personer, trots att arrangören sålt runt 7 000 biljetter. Besökarna förväntade sig naturligtvis att se artisterna live.

Jag förstod redan under invigningsminglet att det skulle bli problem. Stora problem. För oss fotografer fanns ingen plats att arbeta från. Det iordningställda diket var ämnat för de vakter som skulle ansvara för säkerheten. Diket var dessutom tämligen underdimensionerat och vakterna klagade på brister i sin arbetsmiljön. Men värst var det naturligtvis för dem som rest hit, bokat hotell och betalt det ganska tilltagna biljettpriset och sen inte ens kom in till distriktet på grund av de köer som uppstod. En mycket besviken man kom fram till mig i tron att jag hade något med arrangemanget att göra.

-Va fan är meningen, TV har jag hemma, jag har inte rest hit och köpt en dyr biljett för att kolla på TV, Fy fan, hur tänkte du, skandal, vräkte han ur sig innan jag hann svara: -Håller verkligen med dig.

Pride District

Om nu Fållans klubbscen passade illa för ett traditionellt Pride-Mingel så var upplägget med ett distrikt istället för en park ett utmärkt sätt att öppna upp för möten och samtal. Hela området inspirerade om vi bortser från möjligheten att hantera de stora publikdragande scenframträdanden. Fållans scen (Spectra) var för stor och kändes öde för de mindre arrangemangen och alldeles för liten för till exempel torsdagens Schlagerkväll. Däremot fungerade Riot-scenen i Distriktfem alldeles utmärkt för både publik och artister. Det gällde naturligtvis att hålla koll på programmet för att inte missa någonting, men den delen var oförändrad och något som alltid är utmanande på ett evenemang som detta.

Av en ren slump kikade jag in i Distriktfem och Riot-scenen vars ingång låg i början av Förbindelsehallen eller Rainbowroad som arrangörerna döpt om den till. Där hittade jag mästaren Liam Teasem, som ledde en drygt timmen lång show med nationella och internationella Drag Kings. Fick ett litet smakprov innan jag drog vidare i distriktets pride-djungel. Nedan den Finska Drag King stjärnan Whipher Snipher med sällskap.

Kvällen höjdpunkt från Riot-scenen blev lite oväntat en kärleksförklaring på Arabiska framfört av den sensuella sångaren Robert Hannouch ackompanjerad av Jonas Drejholt på piano.

Makalöst vackert och tillslut kunde jag inte hejda tårarna. Känslorna svallade över och tankarna gick till alla de människor som bejakat kärleken och sedan straffats för det. Smärtan och lidelsen i Roberts röst spreds i lokalen och jag var inte den enda som berördes. Jag vet att Habib albi, som föreställningen hette, betyder ungefär mitt hjärtas kär eller bokstavligen mitt hjärtas älskade. Annars kan jag ingen Arabiska, men förstod ändå allt. Det var så vackert och i en så brutal kontrast till det vi ser, inte bara utanför våra gränser, utan även här hemma i form av hat, hot och våld.

Graffiti Stockholm på Pride

Det blev högst naturligt att Graffiti Stockholm blev en del av distriktet och årets Pride i Slakhusområdet. Verksamheten startade 2008 av graffitimålarna Klive och Kaos, två välkända profiler i Stockholm. 2016 flyttade de från en lokal i Bromma hit till Slaktis. Under tiden har verksamheten vuxit och idag är det förutom målarduon sju personer som stöttar med ekonomi, administration och koordinering av de olika uppdragen. På ett sätt har gänget varit med förr i dessa sammanhang. Kanske inte lika aktivt som nu, men vid invigningen av Stockholm Pride Week 2019 på Clarion Hotel Stockholm kom deras mural på hotellet få en betydande roll. Åtminstone för oss fotografer.

Då firade Unikaboxen.net sin tionde Pride Week och i år firar Graffiti Stockholm tio år i Slaktis. På bilderna nedan är det Imaa Queen som poserar framför den gigantiska muralen vid Skanstull.

I deras läckra och streetart-inspirerade lokaler bjöds det på en rad aktiviteter. Smycken och diverse rekvisita för att smycka och fira minnet av det som hände på Christopher Street i New York 1969. Klive, som egentligen heter Calle Winblad, fixade för dem som ville en sprejad T-Shirt med vald text. Istället för de populära klistermärken som QX delar ut med olika ställningstaganden kunde du här få din status sprejad på en tröja. Ett betydligt mer bestående minne.

En annorlunda Schlagerkväll

Eftersom det var så illa förberett för oss fotografer bestämde jag mig tidigt att inte ens försöka att ta mig in till Fållans scen (Spectra). Jag höll mig på Pride Plaza som jag länge trodde skulle bli stora scenen och där publiken åtminstone via TV-skärm skulle kunna ta del av Petter Wallenbergs invigningstal, Richard Söderbergs opera-sing-along och själva schlagerfesten. Nja, där brast det också, för samtidigt som programmet från Spectra startade spelade olika DJs på Plazan, som överröstade allt från TV-skärmen. Faktiskt osäker på om ljudet ens var på.

Stämningen var ändå ganska god och de allra flesta som stannade kvar hade bara en sak i huvudet. Jag är här för att festa och det ska jag banne mig göra.

Hamnade så småningom i Förbindelsehallen eller Rainbowroad där ljud och bild synkade och stämningen var hög. Annorlunda, men ändå kul. Det blev mer av en klubbkväll och energin var det inget fel på.