Ett kärt återseende

Äntligen fick jag tillfälle att återse Pär och hans band Louisiana Avenue på en av mina favoritscener. Nästan exakt fem år sedan det senast begav sig. 25 januari 2019 fick jag uppleva en fantastisk uppvisning, som senare blev till ett litet reportage här på Unikaboxen, Louisiana Avenue på Fashing. Förväntningarna inför kvällens återseende var naturligtvis höga, men samtidigt fanns där en viss tvekan. Skulle de kunna toppa eller ens komma i närheten av den eufori som skapades i en tid före pandemier och restriktioner. Har vi kommit över det och tagit oss vidare? Är vi återställda och kan släppa lös igen så som vi gjorde innan farsoten satte bojor på allt och alla? Detta skulle vi snart få svar på.

De som skulle frälsa oss och skapa den magiska stämningen var gänget här till höger. Ett startfält med ett par förändringar från 2019 års laguppställning. Istället för tangenternas Don Juan Marcus Fernholm satt Philip Neterowicz bakom pianot. En ny blåsare hade också tillkommit i Toste Solum, som ersatt Isac Åberg. I övrigt bara kända ansikten.

Hade förmånen att som fotograf tillsammans med två filmare besöka gänget i logen innan deras dramatiska entré från gatan. Stämningen var uppsluppen och deras färdigheter med att tillsammans skapa en tät och harmonisk musikalisk leverans hade redan testats, då detta var den andra spelningen på deras turné, Mardi Gras Party. Efter lite ryggdunk och artighetsfraser tog vi bakdörren ut på gatan och sedan i ganska snabb takt (-15 grader) rundade vi huset för att effektfullt och med fullt blås inträda ett fullsatta Fashing. Riktigt läckert och överrasknade för flertalet.

Fest och yra fram till fettisdagen

Publiken var blandad. Både gamla fans och nyfrälsta. Flera som jag samtalade med var laddade och förberedda inför deras första möte med bandet. För säkerhets skull hade gänget dukat upp ett bord med lite karnevalstillbehör, för dem som spontant och på plats ville pimpa sig med en klassiskt färgad fjäderboa, halsband eller ansiktsmask.

Redan innan Kristendomen och så långt det går att fastställa har människor firat att ljuset återvänder. Med Kristendomen fick vi den 46 dagar långa fastan. 40 fastedagar och 6 söndagar då du inte behöver fasta. Fastan inleds med Askonsdagen och avslutas med Påskdagen. En tid av försakan och återhållsamhet, som naturligtvis måste föregås av frosseri, fest och karnevalsyra. Världen över, från Trettondagen och fram till Fettisdagen eller Mardi Gras, som det heter på Franska, firas det fortfarande med ett kulmen februari-mars beroende på när Påsken infaller. I år har vi på oss fram till 13 februari då fastan börjar och begränsar oss, om vi ska hålla oss till det gamla regelverket. Numer förhåller vi oss inte så strängt till fastan, utan det har blivit viktigare att rätta sig efter arbetsveckan. Till och med Midsommar är sedan en tid tillbaka anpassat till en fix helg och inte efter sommarsolståndet och årets Riokarneval börjar fredagen den 9 februari och håller på till lördagen den 17 februari. En oortodox men praktisk lösning. Glöm inte heller bort 2 mars. Då ska det firas Carnaval Estocolmo i Münchenbryggeriet.

Veteranen på bilden till höger, en familjemedlem och New Orleans-kännare, agerade kontrollant och säkerställde att den rätta känslan spreds bland publiken.

När väl bandet äntrat scenen var det full gas från första tonen och det böljande publikhavet hängde på. Det blev snabbt varmt i lokalen. Hett är kanske en bättre beskrivning, men även om några tröjor åkte av var det aldrig tal om att blotta några intima delar för att förtjäna ett halsband. Vill du uppleva det behöver du nog vara på plats på Basin Street när Mardi Gras firas i New Orleans.

The Saints from Louisiana Avenue go crazy

En estradör i världsklass

Pär är Sveriges publikdomptör nummer ett. Bandet med sina begåvade och kompetenta musiker får ursäkta, men utan Pär hade detta bara varit en bra och extremt tajt konsert. Hans brinnande engagemang med att ge publiken allt och ett minne för livet skapar en helhet, en show, en fest, en karnival. Inga pauser utan bara en massiv maräng av inkluderande kärlek ackompanjerad av musik i ett rasande tempo. Det stod någonstans att Louisiana Avenue är Sveriges bästa liveband men det räcker inte. De är så mycket mer och om de levde upp till förväntningarna - Ja definitivt. Detta var bäst hittills, trots att det inte blev någon stage diving. Istället för att simma i publikhavet bjöds publiken upp på scenen till en gemensam final med total glädje, innan det var dags för extranummer och ett tredje klädbyte för mäster Pär.

Tack för att du släppte in mig och lät mig dokumentera årets bästa show - kan hålla året ut.