Lättnader i synen på graffiti

I likhet med Stockholm och Malmö har Göteborg påverkats av den nya synen på graffiti. Under fyra veckor förra året skapade 19 konstnärer från hela världen konstverk i stadens alla stadsdelar, i kombination med workshops, guidade turer och konstnärssamtal. Det var den andra gatukonstfestivalen som organisationen Artscape arrangerade i landet. Den första var i Malmö 2014. I år kommer organisationen arrangera en festival i Värmland där flera städer ska smyckas av nationella och internationella artister.

Graffiti som konst och graffiti som klotter

Bilden ovan och den under är läckra bevis hur graffiti kan utnyttjas i den offentliga miljön för att skapa en roligare och vänligare miljö. Samtidigt ser vi på båda bilderna exempel på graffiti som klotter. I Stockholm och andra städer ville man genom nolltoleranspolicyn komma tillrätta med klottret genom att strypa allt som hade med graffiti att göra. I korthet betydde policyn att:

  • staden inte upplåter reklamplats åt graffitirelaterade evenemang
  • staden hindrar tjänstemän från att debattera frågan
  • gatukonstvandringar i Stadsmuséets regi är förbjudna
  • offentligt finansierade verksamheter som på något sätt berör graffiti kan hotas med indragna bidrag
  • fritidsledare hindras från att hjälpa ungdomar att utveckla sitt konstintresse

I sju år från 2007 fram till 2014 gällde denna policy i Stockholm, som hade till huvudsyfte att staden inte skulle; medverka till eller stödja verksamheter eller evenemang som inte klart tar avstånd från klotter, olaglig graffiti och liknande skadegörelse. Efter avskaffandet har graffitin i huvudstaden blivit mer rumsren och legal, med workshops, utställningar och gallerier. En som aktivt kritiserade nolltoleranspolicyn var Jacob Kimwall, doktorand i konstvetenskap vid Stockholms universitet, som 2012 gav ut boken Noll tolerans – Kampen mot graffiti och som menade att nolltoleransen i mycket framstår som ett resultat av avregleringen av den offentliga ekonomin. Politisk använde Fi avskaffandet av nolltolleransen i sin valrörelse.

Fasaderna nedan är resultat av Artscape 2016 och skapades av den Amerikanska konstnären Hueman. Artscape 2016 var Skandinaviens hittills största gatukonstfestival, enligt arrangören organisationen Artscape.

– Jag hörde att Göteborg i princip har haft en nolltolerans mot sådan här gatukonst fram tills nyligen, säger konstnären Hueman i en intervju med Ida Cliffordson på SVT och fortsätter, Jag är hedrad att få vara en del av det här.

Byggloven för den här typen av fasadutsmyckningar är tillfälliga och gäller i upp till två år, sedan är det upp till varje fastighetsägare att ansöka om en förlängning. Något som jag kan tycka är konstigt och som signalerar att konstformen ännu inte är accepterad fullt ut och inte bedöms på samma sätt som annan utsmyckning. I och för sig är konstformen van att bli övermålad och förgängligheten, den begränsade exponeringen en del av kulturen. Hueman fick frågan i intervjun, om hur det känns, om det inte kan vara hjärtekrossande, att få sitt verk övermålat:

– Ja det kan det vara, om de målas över för att man vill bli av med dem, men jag målar så mycket och så ofta att jag aldrig blir för fäst vid en särskild vägg. Dessutom är det gatukonst det handlar om, att den hela tiden omformas och förändras.

Graffitin i det offentliga rummet

I ordningslagens 3 kap 1 § första stycket finns bestämmelser som innebär att man inte får sätta upp skyltar på offentlig plats utan tillstånd av polismyndigheten. Kravet på tillstånd går längre än kravet på bygglov och gäller även till exempel affischering. Förmodligen faller graffitin under samma ordningsstadga.

I områden som omfattas av en detaljplan krävs det bygglov för att sätta upp, flytta eller väsentligt ändra skyltar eller ljusanordningar. Ansökan handläggs av stadsbyggnadskontoret för respektive kommun. Syftet är att skydda den offentliga miljön och byggnaders ursprungliga arktektoniska värden. En synnerligen subjektiv bedömning, som ofta påverkas av vem som för tillfället äger den politiska makten i kommunen och deras syn på vad som bör bevaras och inte. Skylten till höger på ett vackert jugendhus från förra sekelskiftet känns till exempel som en miss och borde aldrig fått sättas upp.

Precis som allt annat som medborgare måste rätta sig efter i ett fungerande samhälle med lag och ordning är det offentliga rummet skyddat och fastighetsägare får inte på eget bevåg och utan lov förändra fastigheters färg och form. Konstnärlig utsmyckning verkar vara särskilt känslig för människors tycke och smak. Då tänker jag inte enbart på graffitin som konstform utan det verkar vara generellt över hela linjen. Det blir nästan alltid protester mot skulpturer och installationer på allmän plats. Reklam däremot ger intäkter och stora kedjor och multinationella bolag verkar snarare ha en gräddfil rätt in i det offentliga rummet.

Syftet helgar medlen och kanske är det därför som graffitin utmanar, vill också vara med och skapa lite jämvikt. Inte bara som en protest utan som ett alternativ till det dominerade utbudet av kommersiella budskap, som kan vara nog så provocerande och ödeläggande, om man verkligen vill ta hänsyn och skydda den offentliga miljön.

Jag är ingen anarkist och vill verkligen att vi reglerar det offentliga rummet, men tycker att reglerna ska vara rättvisa och gälla alla. Jag vill inte att feta plånböcker ska bestämma vad vi ska se och inte. Jag tycker också att i en stad finns det många platser som skulle må bra av lite färg. En viss lättnad kan skönjas på flera orter där sprejkonstnärer får legala uppdrag att skapa muralmålningar. Oskicket med taggar ser jag enbart som skadegörelse jämnställt med att skära sönder säten i tunnelbanan eller sätta eld på parkbänkar. Taggarna tillför ingenting annat än avsmak och hat. När du blir utsatt känns det som ett inbrott, som om någon varit inne i ditt hem och härjat runt. Ett övergrepp som sätter spår och begränsar glädjen. Taggen går hjälpligt att tvätta bort, men såren i själen, att någon vill dig illa, tar längre tid att läka. Tror att graffitin skulle må bra av lite självsanering. Jag minns Daniel Rohlins ord, initiativtagare till Snösätra graffitipark, när jag träffade honom inför Spring Remake 2015: Det är avundsjuka, det här e ju allas dröm, men alla ryms inte här. Vi gör ett urval. En del surnar till och kommer hit å förstör. Även graffiti utsätts för klotter och det onödiga taggandet.

En granne tycker att vi ska bilda ett medborgargarde i området. Han har tröttnat fullständigt och vill tagga klottrarna. Jag förstår känslan av maktlöshet och viljan av att få bukt med skadegörelsen, men tror ändå inte att det hjälper. Att våld föder våld är faktiskt sant. Vedergällning är som att släcka eld med bensin. För att lyckas med att ta lagen i egna händer måste du vara beredd på att offra allt du värdesätter och bli outlaw. Inget för mig. Det är skillnad på att snacka och att verkligen gå till handling och ta konsekvenserna. En annan menar att skadegörelsen är en protest mot ekonomiska orättvisor och ett samhälle som är på väg mot en politisk kollaps, där klyftorna mellan de som har möjlighet att skaffa ett eget boende och de som saknar bara ökar. Då kan det vara svårt att påverka, eftersom orättvisor alltid har funnits och protester mot dessa likaså, men jag tror inte att det är så enkelt att det är de som är missnöjda med sin ekonomiska situation och samhällets brist på att hjälpa till, som protesterar genom att förstöra och ödelägga. Jag tror snarare att dessa personer går att hitta i alla samhällsklasser och min känsla är att de ökar i antal. Det är människor som tappat tron. Tron på skolan, arbete och den normvärd som konsumtionssamhället är uppbyggt kring. Idéer om en ny gemensamhet där vi delar istället för äger skapar konflikter med ett samhälle som i stort bygger på ägandet och att det vi äger signalerar vem vi är. För att komma tillrätta med detta behöver vi något nytt, gemensamt att tro på. Något som kan frammana en optimism och benägenhet att lösa de utmaningar som inte bara vi utan hela planeten står inför. På medeltiden utlovades evigt liv till de som ställde upp för administrationen. Vad får vi om vi ställer upp idag?

Mer om graffiti här

   

 

© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2017